I helgen är det dags för CUFs årliga stämma som är det högsta beslutande organet. Fredrick Federley har aviserat sin avgång för länge sedan så det kommer inte som någon större överraskning. Nu är det dags för en ny förbundsordförande att styra förbundet i den riktning som medlemsmandatet ger dem.
Fredrick Federleys ordförandetid började 2002 strax efter valet (extrastämma i Sollentuna vill jag minnas) och slutar nu 2007. Mycket har hänt sedan dess. När Fredrick tillträdde var vi inte det mest spännande förbundet om jag uttrycker det så. Media sket ganska högaktningsfullt i vad vi tyckte och var vi förde debatten. För övrigt förde vi kanske inte så mycket debatt över huvud taget. Fredrick såg till att väcka upp förbundet och ganska snart efter sitt tillträde började han målmedvetet visa prov på politiskt ledarskap. För mig står Fredricks ordförandetid för omrövningar av gamla sanningar, förnyelse och nyfikenhet. Fredrick har vågat föra upp ämnet till debatt på ett sätt få vågar. Det har varit fantastiskt spännande att ha fått vara med i denna spännande utveckling av CUF. Vi har vandrat från halvförvirrade Åsa-Nisse Marxister till tydliga liberaler. CUF har visat att det är här man ska vara om man vill bedriva liberal politik.
Det blir nu spännande att se vilken väg förbundet tar under nästa ordförandes ledning. Jag känner ju både Magnus Andersson och Marie Wickberg som kandiderar till ordförandeposten och det gör att jag är övertygad om att jag kommer att vara trygg i förbundet även framgent. Tack för dessa åren Fredrick och lycka till nästa ordförande (vem det än blir)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar