Att se sig själv i sin nästa

SD har nu kommit upp till en sådan nivå i opinionsmätningarna att det faktiskt går att mäta vad det är för typ av mäniskor som röstar på det partier och resultatet förvånar mig inte direkt. I dagens SvD kan man läsa om detta. Det är lågutbildade män som bott i samma område hela sitt liv, som är rädd för förändringar, inte är intresserade av politik och det är den egna plånboken som står dem närmast. Det är ungefär den analysen jag har gjort ett bra tag. Sverigedemokraterna har kunnat få ett visst fäste i svensk politik tack vare att det finns människor som känner sig osäkra och rädda för förändring, som inte är särkskilt konkurrenskraftiga. Det är självklart att den arbetslösa metallarbetaren är rädd för invandring eftersom det finns "risk" att en invandrare kan vara bättre lämpad för det jobb han utför än han själv. Det är självklart. Ett större upptagningsområde för arbetskraften ökar naturligtvis kompetensen eftersom flera människor ingår i detta område. Men också konkurrensen ökar och detta är många konkurrenssvaga personer rädda för.

Lösningen har man sett i ett nytt parti som egentligen är ett fenomen av den nyss nämnda utvecklingen. En bitterhet kombinerad med en människosyn som hör hemma i betydligt mer auktoritära stater än Sverige skapar grogrund för Sd. Genom att hänvisa till den massmedia de själva misstror, tror de sig kunna skapa acceptans för deras ställningstagande men det kommer aldrig att ske. På min blogg har jag ofta fått frågan hur mycket invandrigen får kosta och hur många som ska behöva bli våldtagna innan jag säger stopp för invandringen. Med denna simpla och avskyvärda argumentation tänker främlingsfientligheten lasta problemen i Sverige på invandrarna istället för systemen. Människor upphör att vara människor för att istället bli brickor i ett rasbiologiskt spel där hatets grisiga spelregler härskar. Det äcklar mig. Det värsta är att dessa grupper kallar sig kristna. Kristendomen står inte för intolerans, hat och bitterhet utan snarare förlåtelse, tolerans och öppenhet. Att se sig själv i sin nästa. Jag kommer aldrig att acceptera en ordning där människovärdet reduceras till en kostnadspost i en arisk resultaträkning. Vad Sverige behöver är mer öppenhet och större tolerans där människor ses som just människor och inte djur som man kan slänga hit och dit hur som helst. Denna motsättning mellan de människor som faktiskt bor på samma planet är fruktansvärd och måste tas på allvar, vi har förut sett att en ignorans av dessa varningssignaler mycket väl kan få hela samhällen att gå under