Sedan ansvarskommitén lagt fram sitt förslag om nya storregioner har debatten rasat, inte minst i Blekinge. Den så kallade "folkliga fronten" (i själva verket en liten gnällig minoritet med ofast socialistiska eller reaktionära förtecken) kräver folkomröstning. Det finns oftast heller ingen hejd på argumenten. Allt mellan att kroppkakan skall förbjudas och att Blekinge som begrepp ska försvinna förs fram i debatten. Den typen av argument räcker gott för mig att vara fast besluten att någon folkomröstning blir det inte tal om.
De som kräver folmomröstningar, vare sig det handlar om EU, EMU, regioner eller vad det nu handlar om använder folkomröstningsinstrumentet för att kunna få sin vilja igenom. De vet att deras argument är så svaga att de inte skulle överleva en saklig granskning, så att skrämma upp folk är deras enda vapen.
Frågan är för viktig för att låta skrämselpropagandan ta överhanden. Storregioner är antagligen mycket bättre rustade för framtidens utamningar än dagens landsting och län. Det handlar enbart om administrativa regioner. I hjärtat och själen kan vi alla Blekingar fortsätta vara just Blekingar om vi vill det. Landskapet Blekinge kommer inte att försvinna bara för att länet gör det.
i EMU-valet var jag aktiv på Ja-sidan och fick höra argument från den så kallade folkliga fronten som var skrämmande. De skulle rösta nej för att Göran Persson var fet, för att han skulle få bli besviken, för att direktörena inte skulle få 200 % i löneökning, för att de inte kunde räkna och gud vet allt. Det är min bestämda uppfattning att folkomröstningar används när politiker är för fega för att ta på sig en ledartröja och ta ansvar för sina åsikter.
I dagens BLT uttalar sig Kalle Bergman, historielektor på BTH om storregionerna. Saklig och på ett professionellt sätt förklarar han hur skämselargumentent tagit överhanden i debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar