Bör barnbidraget behovsprövas?

Jag tycker det är en mycket intressant frågeställning som jag den senaste tiden ägnat betydligt med tid åt. Det är inte helt lätt att avgöra då det finns flera aspekter att ta hansyn till.

Som den liberal jag är är det framförallt två alternativa hänsynstaganden som orsakar mest huvbudbry i frågor. Jag som liberal måste ständigt ifrågasätta statliga utgifter och åtaganden då de ofta (ok, för det mesta) inskränker i människors frihet. Att staten betalar alla, miljonär som fattiglapp strax över lakanet i månaden per barn är naturligtvis inte gratis för oss skattebetalare. Detta är självklart ett argument för att banbidraget kan 1. sänkas, 2. behovsprövas. Alternativ nummer ett är i dagens samhälle otänkbart eftersom samhället önskar fler barn till världen som i framtiden kan bidra till skatteintäkter, framförallt eftersom vi möter en allt mer åldrande befolkning som skall försörjas av någon. Alternativ nummer 2 är ett alternativ som säkerligen har i särklass störst stöd bland allmänheten. Vem har inte hört det skvallras om att grannen tar barnbidraget direkt ner på sparkontot eller åker till bensinmacken om tankar på merzan. Är det verkligen den typen av åtaganden som staten ska göra? Samtidigt är det ett alternativ som liberaler inte kan stödja då staten ska behandla alla lika och bidrag bör i den mån de finns vara generella och omfatta alla i kategorin.

Frågan är inte inte helt lätt. Men det finns självklart andra vinklar på frågan som man måste belysa. Luxemburgs som exempel ger varje person som har barn ett skatteavdrag och efter tre barn är du helt inkomstskattebefriad. Jag tycker iofs inte att det är helt optimalt det heller då jag anser att staten inte ska blanda sig i hur många barn du ska ha. Staten måste ut ur sängkammaren och gå mot en mer generell attityd. Jag kan nog köpa att barnbidraget ligger på den nivå de ligger i dagsläget. Det finns andra typer av bidrag man bör se efter först.