Idag rasar debatten efter uppdrag gransknings program om barnfattidomen igår där det visar sig att flera organisationer har använt felaktiga siffror. Framförallt kan jag konstatera att de politiker som utmålat Sverige som helvetet på jorden för barn ska skämmas. Socialdemokrater och Vänsterpartister har verkligen stuckit ut hakan och ofta hänvisat till det man kallar relativ barnfattigdom. Relativ barnfattigdom har jag hela tiden kritiserat. Det är en av de absolut sämsta mätmetoderna. Relativ fattigdom säger ingenting om hur fattiga människor är. Låt oss ta Ronneby som exempel. Om Ingvar kamprads barn skulle flytta hit med sina barn så skulle den relativa barnfattigdomen i Ronneby öka lavinartat på en enda gång. Det beskriver naturligtvis inte verkligheten.
Men å andra sidan finns det de som säger att det finns inga fattiga barn i Sverige, de finns i Afrika. Det stämmer inte heller. Som Anders W Jonsson sade på sitt besök förra veckan så träffar han i egenskap av barnläkare på ensamstående mammor som inte har råd att hämta ut penicillin till sina barn. Då är det frågan om barn som lever ekonomiskt utsatt. Det är dessa vi måste rikta in insatserna för. Den absolut viktigaste delen i fråga om barnfattigdom handlar om jobb och arbete. Så jobbskapande insatser är det viktigaste. Sedan kommer man inte ifrån att vissa delar av bekämpningen handlar om åtgärder i bidragssystemet men även att tillse att alla fäder tar sitt ansvar, det finns de som verkligen inte gör detta. Jag tycker att debatten som kommit nu är mycket bra och visar att de mått som socialdemokraterna och andra vänsterpolitiker har använd inte alls är aktuella och till och med felaktiga. Dessutom är det nu mycket viktigt att barnrättsorganisationerna lägger korten på bordet och berättar hur de agerat och varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar