Martin Moberg förklarar på ett mycket tydligt sätt logiken i den socialdemokratiska retorik och praktiken. Man måste ge de rika bidrag annars vill de inte ställa upp på statens tvångsarbete som Robert Nozick så talande har beskrivit fenomenet skatt. Nu erkänner alltså Martin att statens tjänster håller en sådan usel kvalité och den statliga sjukvården så kass att man är tvungen att köpa till sig sympatier för välfärsstaten för att den skall fungera. Han bekräftar med andra ord just det jag hävdade. Grunden för välfärssamhällets beskattning menar Martin är den att ju mer du tjänar ju mer ska du betala. Men han glömmer att berätta att man inte bara skall betala mer man skall dessutom betala procentuellt mer, det vill säga staten roffar åt sig av flitighetspengarna som man fått genom exempelvis högre utbidning eller annan flitighet. Men det är bara en tidsfråga till välfärsstaten förlorar sin acceptans och krackelerar.
Allmosesamhället står socialisterna för. I ett socialistiskt samhälle är den som är född fattig också fattig när den dör och den som är rik är rik också när han dör. Ett cyniskt och orättvist samhälle som vi liberaler inte vill se.
Olof Palme kan säker ha gett många inspiration men för mig står Olof Palme för en politik långt ute på vänsterkanten, på gränsen till kommunistisk. Han skapade dessutom fienden till Sverige (de flesta demokratier) medan han kramade kommunistiska diktarorer och utlovade dem Sveriges stöd. Dessutom var han mycket otrevlig. När Thorbjörn Fälldin vann valet över Olof Palme 1976 så hälsade inte ens Palme mer på Fälldin. Olof Palmes död är djupt tragiskt och i en demokrati får sådant inte ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar