EUs långtidsbudget är uppe till diskussion. Minst sagt. Enligt förslaget som EUs ordförandeland Cypern lagt fram får Sverige endast tillbaka 54 öre av varje krona vi betalar in. Den vanligen EU-euforiske Birgitta Ohlsson (fp) har till och med sagt att förslaget är fullständigt oacceptabelt. Nu blir frågan föremål för diskussion på toppmötet i November.
EU-systemet lägger inte budget varje eller varannat år som kommuner och stater gör. Denna enorma byråkrati lägger istället sin budget för perioden 2014-2020. Och det är med anledning av detta som diskussionen blossat upp. Att Sverige tillhör de länder som betalar in per än de får tillbaka får vi väl ändå anse vara till viss del rätt. Dels får vi tillbaka en del ytterligare genom att handel underlättas mellan länderna och om andra länders köpkraft stärks får man väl anta att en del kommer Sverige till godo. Men att Sverige ska vara det lands som betalar absolut mest och får tillbaka absolut minst är allt anna än rimligt. Man kan också fråga sig om det är rimligt att utgiftstaket höjs med 5 % till 1025 miljarder euro samtidigt som många av länderna faktiskt måste hålla i sina plånböcker.
Jag ser det som en självklarhet att nu är det dags för Sverige att vara bråkiga i EU. Sverige får inte vara det lydiga barnet som EU-byråkratin alltid kan lita på. Som jag ser det finns det bara en utväg för Sveriges del och det måste vara att lägga in sitt veto mot varje budget som innebär att Sverige förblir den största nettobidragsgivaren till EU. Det skulle ge EU-etablissemanget en nyttig örfil. Om EU-byråkratin inte ska fortsätta svälla gäller det att de länder som har ordning och reda på sina ekonomier och som alltid förväntas ställa upp med stora transfereringar sätter sig på tvären. Det skulle ge ett EU som verkligen prioriterar vad som behöver göras och vad som kanske inte låter sig göras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar