Regeringsskiftet efter valet 2006 har beskrivits i medierna och av socialisterna i Sverige som ett systemskifte i Svensk politik. Det går inte en dag utan ett reportage som beskriver hur fruktansvärt det är i Svea rike och för den oinsatte är det lätt att tro att de förändringar som skett till följd av regeringsskiftet är stora. Så är dock inte fallet.
Självklart är jag glad att Socialisterna befinner sig på behörigt av stånd från makten. Ny frisk luft kändes dagen efter valet 2006. Äntligen skulle den fria debatten ta fart och välbehövliga reformer skulle ta form och visst var vi många som hade mycket stora föräntningar på den nya regeringen. Den som trodde på nya stora omtag och som såg fram emot ett systemskifte på allvar blev dock snabbt besvikna.
Vi kan nu två och ett halvt år efter valet konstatera att politiken fortfarande har ett socialistiskt förhållningssätt där förslag ständigt mäts efter hur socialdemokratiska de är. Skatterna är fortfarande skyhöga och allt skall finansieras genom skattesedeln. Vad man har gjort är att finjustera lite på procentsatserna i olika transfereringssystemen. Men är det verkligen en sådan debatt vi vill ha? Skall politikens skiljelinjer gå vid 80 eller 75 % ersättning vid arbetslöshet? Skall staten satsa 25 eller 30 miljarder på att köpa krisdrabbade företag? Vad hände med debatten om den personliga integriteten? Civilsamhällets framväxt och människans frihet från staten? Det är de här frågorna vi måste ställa oss.
Den borgerliga regeringen har visat samma övervakningshysteri som socialisterna i den förra regeringen och vår frihet har inte diskuterats nämnvärt.
Jag vill ha ett helt annat samhälle. Ett samhälle där jag får ta de stora besluten i mitt liv och där min frihet inte är beroende av om jag tar de besluten som makthavarna vill. Man kan inte lagstifta om etik och moral och människor måste få ta också dåliga beslut och stå för dem. Samhällets roll måste vara som en trädgådsmästares att skapa ett klimat där vi kan frodas och växa som människor men där staten inte tar de viktiga besluten ifrån oss. VI detta är det otroligt viktigt att förstå att personlig frihet och ekonomisk frihet inte går att koppla ifrån varandra. Jag kan omöjligt vara fri som människa när staten tar ifrån mig över 50 % av de frukter jag skördar i form av skatt (tvångsarbete) och jag kan omöjligt skapa mig ett ekonomiskt utrymme när staten vill övervaka mig. När socialisterna pratar om frihet är det inte frihet. Det de pratar om är socialisternas frihet att bestämma över dig och mig och det vill de gärna göra. De anser sig sitta inne med sanningen om hur vi ska leva och vill naturligtvis påtvinga oss dessa absurda idéer.
Martin Moberg i Ronneby tycker att stora skillnader i politiken (polarisering) är dåligt och vill påbörja återuppbyggnaden av det solidariska samhället (läs påtvinga andra det socialistiska levernet). Jag vill ha ett samhälle där Martin och hans kompisar inte talar om för mig hur mitt liv ska vara utformat. Han skriver på sin blogg att polariseringen har märkts genom att Centern har blivit mer högervridet. Detta exemplifierar han med att Maud Olofsson vill avsossefiera Sverige. Att tycka att Sverige inte längre skall styras av övergödda fackmaffian och Stalinistiska kommunister är tydligen att polarisera Sverige. Ja där ser man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar