Fridolins längtan efter en ministerpost

Miljöpartiets kongress är så till ända och man kan dra några slutsatser. För det första verkar det som att mp-ledningen är betydligt svagare än ledningen i något annat parti. För det andra har partiet gjort en rejäl vänstersväng och skillnaden mellan mp och v blir allt mindre. För det tredje kan vi konstatera att längtan efter en ministerpost verkar vara det allt överskuggande målet för Fridolin

Det är anmärkningsvärt att partiledningen blivit så överkörda i fråga efter fråga. Fridolin och Romson gick tidigare under våren ut och sade att partiet nu har ändrat sig gällande sänkningen av arbetsgivareavgiften för ungdomar. Man trodde nu på denna idé och det skulle bli ett område de behöver förhandla med s och v. Nu gick kongressen rakt emot detta beslut och vindflöjeln gick tillbaka mot skattehöjarlinjen återigen. Vinster i välfärden ska förbjudas och normalarbetstiden ska vara 35 timmar per vecka. På punkt efter punkt förlorade ledningen. Man valde tydligen att inte ta strid. Eller är det möjligen så att mp-ledningen är konflikträdd och inte vill stöta sig med partiets vänsterflank? Någon sade att detta är ett parti med stor interndemokrati. Så må det vara. Medlemmarna har verkligen fått säga sitt och valt en annan väg än partiledningen. Men har de verkligen en partiledning som står så långt ifrån partiets medlemmar att de inte klarar att ta en fight för sin sak? Hur kan Fridolin och Romson nu med hedern i behåll försvara en politik de själva uppenbarligen inte tror på. Fridolin är känd för att ha i princip alla åsikter och bara vara politisk kommentator. Han kan stå bakom två motsatta delar av en sakfråga och framföra de olika delarna beroende av vem han för stunden diskuterar med. Förhandlingsläget för partiet efter nästa val är inte det bästa.

Förslagen som har klubbats bär en mycket tydlig vänsterstämpel. Det lockar möjligen några vänsterpartister och socialdemokrater som inte vågat rösta på paritet av rädsla för att de efter valet ska gå över till den borgerliga sidan. Med dessa beslut är den risken närmast obefintlig. För de borgerliga och liberala väljarna är det därmed numera helt uteslutet att stöda miljöpartiet. Jag kan inte se någon större skillnad på miljöpartiet och vänsterpartiet. De slåss numera helt och hållet om samma väljarna ute på vänsterkanten.

Det verkar inte bättre än att Fridolin är så tänd på en ministerpost att han är beredd att stå bakom i princip vilka åsikter som helst. Någon stolthet borde väl karln ha? När Tony Blair förändrade sitt parti från ett tydligt vänsterparti till ett socialliberalt mittenparti tog han ställning mot partivänstern och gjorde sina frågor till kabinettsfrågor. Om han inte fick stöd för sin linje fick de leta efter en annan ledare. Här skiljer alltså miljöpartiets språkrör ut sig. De säjer till sina medlemmar: "Gör vad ni vill så stödjer vi detta sedan". Makthunger är bara förnamnet.

1a maj blev inte så lyckat för socialdemokraterna

Idag är det den 1a Maj. Det är traditionellt dagen då arbetarrörelsen går ut och demonstrerar mot sig själva. De senaste åren har de dock fått lite större mening för socialdemokratin då de är i opposition och har möjlighet att demonstrera mot något. Efter att ha följt nyhetsrapporteringen kan jag återigen konstatera att något alternativ till regeringen finns inte.

Socialdemokraterna går ut och pratar om att de vill ha en företagsförmedling. Hur denna ska fungera står skrivet i stjärnorna. Stefan Löfvén låter meddela att denna ska införas om de vinner valet. Frågan är hur vänsterpartiet ställer sig till något sådant. Antalet företag att förmedla kommer dock att vara betydligt färre än idag då Stefan med andra handen klipper till svenska företagare med miljarbelopp i skattehöjningar och arbetsgivareavgiftshöjningar. Med precision siktar de in sig på ungdomar och höjer kostnaden för att anställa dessa. Man vill också kraftigt skära ned på landsbygdsutveckling och matlandet Sverige. I tider med hög ungdomsarbetslöshet och problemet att varannan tugga du äter är importerat kött vill alltså socialdemokraterna höja kostnaden för att ha en ungdom anställd och dra ned på projekt som syftar till att stärka den svenska matproduktionen.

Mona Sahlin höll ett tal där hon mest raljerade över kristdemokraterna och gjorde sig rolig över att de också demonstrerade idag. Hon gillade inte att andra än socialdemokrater yttrar sig.
- Det här är arbetarrörelsens dag, kd kan ha 1a april istället.
Så högt värderar alltså socialdemokraterna demokratin och yttrandefriheten. I nästa andetag menar de att 1a maj är en demokratins högtid. En demokratisk högtid där bara vissa åsikter är välkomna verkar det som.

Karl-Petter Thorwaldsson som är LOs ordförande vill inte vara sämre än Stefan Löfvén utan brassar på med ännu större kanoner. Han lovar att göra av med icke mindre än 70 miljarder av andras pengar för att skapa enorma mängder jobb. Hur detta ska finansieras ville han först inte berätta men vid närmare efterforskning visade det sig att det är lånade pengar. LO vill alltså göra Sverige till ett Nordens Grekland. Bevare oss väl!

Vänsterpartiet demonstrerade också idag även om det inte har synts lika väl. Man lovar att sätta press på Socialdemokraterna för att ingå i en regering med dem. Man kräver kraftiga åtgärder för att ta bort vinsterna i välfärden helt. Gammal skåpmat som inte behöver kommenteras närmare.

Allt detta visar på att oppositionen i detta land är så långt ifrån varandra de kan komma. Hur ska vi få ihop en regering där LO vill satsa 70 miljarder av lånade pengar för att skapa jobb som de säger, vänsterpartiet ställer ultimatum om vinststopp för att medverka i en regering. Miljöpartiet tycker att det är en dum idé att göra som vänsterpartiet utan står istället närmare alliansregeringen. Däremot vill de kraftigt höja kostnaden för att bo utanför storstäderna.  Jag kan bara likt Lena Melin konstatera att något regeringsalternativ på vänstersidan existerar inte. Stefan Löfvén sliter sig nog i håret inför tanken att bilda regering med vänsterpartiet och miljöpartiet.

Vänsterblockets förhandlingar brakar samman

När jag slog upp ögonen i morse och tog mig en titt i massmedia kom beskedet jag väntat på väldigt länge. Lars Ohly vill inte ha en gemensam allians med sossarna och miljöpartiet, det skulle skada partiets identitet. Det är säkert riktigt. Kommunistpartier brukar inte vara några fenor på det där med samarbetet och liknande. Det blir allt tydligare hur samarbetet på vänstersidan brakar samman och att alliansens vinst blir allt mer given. De höga siffrorna för oppositionen tidigare i höstas var bevis på att vänstern inte hade någon uttalad politik och väljarna kunde önska in väldigt mycket i kartellens politik. Nu väntar andra tider. Vänstersidan kommer att få en tuff tid i media där alternativet till dagens regering granskas i sömmarna. Det är nog säkrast att Lars Ohly redan nu förbereder sig för ytterligare fyra år i opposition. Jippii.

Aktuellt i politiken

Om Socialdemokraterna mot all förmodan skulle vinna nästa val väntas ett ekonomiskt moras likt det vi såg före valet. Vi vet ju att socialdemokratiska regeringar av gammal hävd inte brukar lyckas särskilt väl. Skyhög arbetslöshet och ständigt ökade kostander för bidrag är bara ett par exempel på vad som brukar följas av socialdemorkatiskt styre. Sossarna lyckades med konststycket att få ned Sverige i välståndsligan från plats 3 till 17 (duktigt). Det är nog fler med mig som känner oro inför vad ett sossestyre skulle kunna innebära för Sveriges ekonomiska standard. Nu går Östros och Sahlin dessutom ut med löften om att skrämma bort mycket stora mängder miljarder ur landet. De kallar det för en modern förmögenhetsskatt, vad de inte tänker på är att en förmögenhetsskatt inte kan vara särskilt modern. De tänker dessutom återställa jobbavdraget. Om det innebär att de tänker skinna svenska folket på varsin 1000-lapp eller 500-lappar återstår att se, men säkert är att levnadsstandarden för gemene arbetstagare kommer att sjunka rejält. Var beredda på att få vända på varenda krona om sossarna tar makten.

Vänsterkartellen "kraftsamlar"

Vänsterkartellen tänker samarbeta mer i framtiden. De tänker ha en gemensamoppositionspolitik och svetsa sig samman. Vi får väl se hur det blir med den saken. Mona Sahlin verkar inte vilja prata särskilt mycket om det hela. Det är högst förståeligt. Socialdemokrater och arbetare gillar inte verklighetsfrämmande miljöpartister, vars politik antagligen leder till att deras industrier lägger ner. Det finns ett antal knäckfrågor som de har att ta sig an om de ska ha ett gemensamt regeringsalternativ.

EU Hur blir det egentligen med den europeiska unionen. Blir det utträde som v+mp tycker eller ska vi flytta ännu mer makt till EU som s vill. Detta är en synnerligen svår knäckfråga som antagligen inte kommer att kunna lösas. Vänsterpartiet har sagt att för att ingå i en regering krävs att konstitutionen inte beslutas i riksdagen. De kommer inte att få sin vilja igenom. Partier med skilda åsikter av fullkomligt olympiska mått i EU-frågan kommer att misslyckas

Skolpolitiken Miljöpartiet är ett "ganska extremt borgerligt parti som inte på något vis får ha inflytande över skolpolitiken" har en viss Lars Ohly sagt. Det ser inte ut att bli någon lösning där.

Tillväxten Miljöpartiet hatar tillväxt och i deras partiprogram står att de är emot tillväxt. Jag har ganska svårt att se hur sossarna ska kunna regera ihop med dessa.

Ministerposterna Hur blir det med ministerposter för v och mp. Har personligen ganska svårt att se hur s ska kuna sitta i en regering och inte sitta där ensamma. Ska Lars Ohly bli Utrikesminister och Peter Eriksson energiminister? Om ungefär samma styrkeförhållande som idag håller i sig efter valet kommer s att ha 17 ministrar, v 2 och mp2. Snacka om att bli överkörda.

Det finns fler knäckfrågor men dessa måste anses vara de mest centrala.