Nu sänks skatten ännu mer för Sveriges pensionärer

Glädjande nyheter. Centerpartet och regeringen sänker skatten för landets pensionärer.

Idag presenterade alliansens partiledare att skatten för landets pensionärer sänks för femte gånger sedan maktskiftet 2006. Under socialdemokratins maktdagar sänktes skatten för landets pensionärer totalt 0 gånger. Nu tas alltså ytterligare steg för at förbättra för Sveriges pensionärer. 2,5 miljarder kostar reformen och det innebär att alliansen tillskjuter 1,35 miljarder mer än vad man presenterade i våras som reformambition. Varje gång alliansen sänkt skatten för landets pensionärer kommer socialdemokrater och hånar förslaget genom att säga att 50 eller 100 kronor mer i månader är ju ingenting. Men det argumentet fungerar faktiskt inte. Totalt sett har 99% av alla pensionärer över 65 år fått behålla 500 kr eller mer i månaden. För 75 % av pensionärerna handlar det om hela 700 kr. Regeringen har totalt sett sänkt skatten för landets pensionärer 16,45 miljarder kronor de senaste 7 åren.

PRO är däremot förbannade. Man vill ta bort bromsen i pensionssystemet. Det skulle erodera och krackelera det svenska pensionssystemet. Man är dessutom förbannade för att arbetstagarna får större skattesänkningar än pensionärerna. Det återstår att se om det blir ett ytterligare jobbskatteavdrag och hur stort det i så fall blir. Men frågan PRO måste ställa sig är. Hur mycket sänkte socialdemokraterna deras skatt och hur mycket har alliansen och Centerpartiet sänkt deras skatt. Det är pudelns kärna.

Vill du ha 1.000-2.000kr mindre i månaden som pensionär? Stefan Löfvén har i så fall ett förslag för dig

När Socialdemokraterna valde Stefan Löfvén så trodde jag att man valt en man som både var pragmatisk och resonerande. En man som lugnt och sansat sätter sig in i sakfrågorna innan han uttalar sig. Jag hade fel. Nu kommer det ena populistiska utspelet efter det andra. Det får man iofs räkna med i politiken. Det senaste utspelet är inte bara populistiskt - Det är dessutom direkt farligt för såväl svensk ekonomi som för framtida pensioner. Stefan Löfvén säger sig nämligen vilja skrota PPM. Det direkta sakfelet att Premiepensionsmyndigheten inte funnits på några år utan numera ingår i pensionsmyndigheten mår man ha överseende med. Konsekvenserna av att skrota premiepensionssystemet däremot har jag inget överseende med och kommer att stå de som är yngre än 50 år mycket dyrt.

Stefan Löfven resonerar antagligen som så att många av dagens pensionärer har retat upp sig på att pensionsbromsen slår in i dåliga tider och håller tillbaka pensionerna. I goda tider ökar pensionerna i regel. Det finns nog många av dagens pensionärer som är beredda att rösta på någon som säger sig vilja ta bort detta system. Stefan räknar med att dessa är tillräckligt många för att han ska få sin tid i rampljuset och vid maktens grytor. När effekterna av systemet slår in räknar antagligen Stefan Löfvén och Magdalena Andersson med att inte längre behöva ta konsekvenserna av den populistiska retoriken. De tror nog att detta ligger långt framöver.

Det som händer om vi skrotar premiepensionssystemet blir att systemet underfinansieras och morgondagens pensionärers pensioner sänks. Pensionsmyndigheten räknar idag med att framtida generationers pensionärer förlorar mellan 1.000-2.000kr/månad på att avskaffa systemet på det sätt Socialdemokraterna föreslår. Det innebär att pensionen blir mellan 240.000 och 480 0000kr lägre om man räknar att man lever ca 20 år som pensionär. Är detta rättvist? Ska verkligen Stefan Löfvén för att kortsiktigt vinna röster få kosta framtida generationer så mycket pengar. Det är nog många som skulle få svårt att klara vardagen med 2 000kr mindre att röra sig med i månaden.

Frågan är dessutom ännu farligare. När kraschar systemet helt och hållet? Pension är inte uppskjuten lön. De som jobbar idag finansierar dagens pensioner. På detta sätt garanterar vi att finansieringen håller. Om detta system bryts upp och ersätts med Socialdemokraternas förslag är frågan hur länge det dröjer till det blir underfinansierat och briserar. Vad blir i så fall konsekvenserna av detta?

Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna väljer att överge denna populistiska politik. Om de inte gör det kommer framtida generationer av pensionärer att få det knapert!

Socialdemokraterna i Ronneby tycker att alliansen begär för mycket pengar till förskolan!

På förra nämndssammanträdet blev jag förvånad. Socialdemokrater tycker att alliansen begär för mycket pengar till skolan.. Det var nyheten som presenterades under sammanträdet.

Alliansen i utbildningsnämnden presenterade sitt förslag inför höstens budgetberedning. Vi vill göra en rejäl satsning på förskolan genom att tillskjuta 5,7 miljoner kronor och därmed höja personaltätheten till 5,0 barn/anställd. Vi vill starta flyttekniskt gymnasium hösten 2014, tillskjuta ca 1,2 miljoner för kompetensutveckling för personalen i skolan, genomföra ett paket riktat mot högpresterande elever och anställa en samordnare mellan näringsliv och skola. Att socialdemokraterna var emot en samordnare visste vi sedan tidigare men överraskningen kom när Jan-Eric Wildros yrkade på att tillskottet till förskolan skulle strykas och att budgetberedningen istället skulle titta på konsekvenserna av att utbildningsnämnden försöker hitta dessa pengar inom befintlig budget! Detta är minst sagt anmärkningsvärt. Jag och alliansen blev i höstas kritiserade av Wildros och S nya oppositionsråd för att satsa för lite på förskolan, man var till och med orolig för läget. Jag slog då tillbaka och sade att det endast var krokodiltårar då de inte föreslog mer pengar till förskolan än vad alliansen gör. Nu visar det sig alltså att jag hade rätt: socialdemokraterna vill inte satsa mer pengar till skolan utan mindre. Genom att lägga detta förslag har socialdemokraterna sagt att vi har för mycket pengar i andra delar av skolan i Ronneby. Frågan man då måste ställa och vilket jag också gjorde är: Var anser ni socialdemokrater att vi har för mycket pengar? Är det på Snäckebackskolan, Kallingeskolan eller på Naturbruksgymnasiet? Detta måste de presentera. Jag menar att det är fullkomligt orimligt att hitta 5,7 miljoner i övriga delar av utbildningsnämnden utan att detta får katastrofala följder. Om socialdemokraterna är av en annan uppfattning hoppas jag att de snarast berättar hur de tänker sig denna omflyttning i budgeten. Lyckligtvis förlorade socialdemokraterna och alliansens budgetförslag gick vinnande ur striden. Nu ska vi föra detta budgetförslag vidare till kommunstyrelsen och budgetberedningen.

De kommer och tar våra jobb

Gårdagens utspel från LO upprör mig. De gör gemensam sak med Sverigedemokraterna och kampen för att vinna väljargruppen "conservative workers" tätnar. Genom att fiska i grumligt vatten hoppas man att de väljare som lämnade partiet för SD förra valet ska komma tillbaka till Socialdemokraterna.
Eftersom LO ju är en intresseorganisation så är det ju inte så konstigt att de inte vill ha fler som konkurrerar om deras medlemmars jobb men nog borde de reagera när Jimmie Åkesson jublar över deras ställningstagande.Jag ogillar dessutom tanken på att jobben är en konstant. Med Centerpartiets politik blir de fler.

Detta är att fiska i grumligt vatten. Lena Melin skrev i går en bra krönika där hon menar att LO leker med elden. Officiellt säger man att man ska värna jobben för de som redan bor här och att man vill se till att utländsk arbetskraft inte blir utnyttjade. Men vad man egentligen säger är: Vi vill ha svenskar i arbete i Sverige. Invandrare göre sig icke besvär. Det är klart som sjutton att en sådan hållning ger kritik. Gårdagens twitterflöde var full av storm mot LOs utspel. Lägger man ihop 1 +1 ser man ganska snart att det egentliga syftet med utspelet är dels att se till de egna medlemmarnas intresse och dels att få tillbaka en del av de väljare som gått till Sverigedemokraterna. Argumentet att man inte kan ta hit invandrare som ta jobb som arbetslösa svenskar skulle kunna ta annars är knappas nytt. Socialdemokraterna var det parti, jämte Moderaterna som förlorade mest till SD och självklart ser de en potential att plocka tillbaka dessa väljare. I USA brukar man kalla denna väljargrupp "conservative workers". Det är väljare som arbetar i traditionella arbetaryrken, har relativt låg inkomst, skeptiska mot homosexuella och framförallt inte särskilt positiva till invandring och definitivt inte om de dessutom ska behöva konkurrera med dem om jobben. LO ser att här finns mycket att vinna i form av politisk makt och i form av nya medlemmar.
LO säger att anledningen till att de vill minska invandringen av människor som kommer utanför norden är att de är oroade för att de blir utnyttjade och lurade. Den oron kan jag dela. Vi har ju sett exempel där bärplockare kommit hit med löfte om jobb och en förhållandevis bra betalning. När de kommer hit så är det inte det som väntar. Men att kasta ut barnet med badvattnet genom att sätta sig på tvären för hela systemet för att en del blir utnyttjade håller inte. LO skulle i så fall istället bjudit in till samtal kring hur vi kan säkerställa att ingen blir utnyttjad. Men nu använder man detta som svepskäl för något annat och det oroar mig. Regelverket behöver ständigt ses över för att alla som arbetar i Sverige har det tryggt, lön enligt avtal och inte blir utnyttjade. Men stäng inte Sveriges gränser för det.

LO är ju som bekant en intresseorganisation för sina medlemmar. LO kan aldrig ha ett bredare uppdrag än så. Allt LO gör, genom att pressa Socialdemokraterna, hota regeringen etc är naturligtvis bara för att de vill värna sina medlemmars intressen. Det ligger inte i deras medlemmars intresse att utländsk arbetskraft kommer hit och kan anställas på arbeten som deras arbetslösa medlemmar annars kunde haft. Men då får LO säga detta rakt ut. Internationell solidaritet hamnar långt ned på prioriteringslistan i dessa sammanhang. Det fanns ju trots allt en tid när arbetarrörelsen stod för just internationell solidaritet.

Ett annat problem med Karl-Petter Thorwarlssons resonemang är att om detta hade införts i andra länder hade svenska ungdomar aldrig fått chansen att komma och arbeta i Norge, Storbritannien eller Thailand. Det finns ju norska, brittiska och thailändska ungdomar som är arbetslösa. Undrar när LO ska inse att världen har förändrats något sedan 60-talet?

En som naturligtvis jublar nu är Jimmie Åkesson som har haft den här positionen länge. Sverigedemokraterna driver linjen på ett mer ärligt sätt. De är helt enkelt emot att utländska arbetskraft ska komma hit och delta på den svenska arbetsmarknaden. Jag respekterar denna åsikt även om jag inte delar den. Men LO verkar inte våga säga rakt ut vad anledningen till deras motstånd är.

Fridolins längtan efter en ministerpost

Miljöpartiets kongress är så till ända och man kan dra några slutsatser. För det första verkar det som att mp-ledningen är betydligt svagare än ledningen i något annat parti. För det andra har partiet gjort en rejäl vänstersväng och skillnaden mellan mp och v blir allt mindre. För det tredje kan vi konstatera att längtan efter en ministerpost verkar vara det allt överskuggande målet för Fridolin

Det är anmärkningsvärt att partiledningen blivit så överkörda i fråga efter fråga. Fridolin och Romson gick tidigare under våren ut och sade att partiet nu har ändrat sig gällande sänkningen av arbetsgivareavgiften för ungdomar. Man trodde nu på denna idé och det skulle bli ett område de behöver förhandla med s och v. Nu gick kongressen rakt emot detta beslut och vindflöjeln gick tillbaka mot skattehöjarlinjen återigen. Vinster i välfärden ska förbjudas och normalarbetstiden ska vara 35 timmar per vecka. På punkt efter punkt förlorade ledningen. Man valde tydligen att inte ta strid. Eller är det möjligen så att mp-ledningen är konflikträdd och inte vill stöta sig med partiets vänsterflank? Någon sade att detta är ett parti med stor interndemokrati. Så må det vara. Medlemmarna har verkligen fått säga sitt och valt en annan väg än partiledningen. Men har de verkligen en partiledning som står så långt ifrån partiets medlemmar att de inte klarar att ta en fight för sin sak? Hur kan Fridolin och Romson nu med hedern i behåll försvara en politik de själva uppenbarligen inte tror på. Fridolin är känd för att ha i princip alla åsikter och bara vara politisk kommentator. Han kan stå bakom två motsatta delar av en sakfråga och framföra de olika delarna beroende av vem han för stunden diskuterar med. Förhandlingsläget för partiet efter nästa val är inte det bästa.

Förslagen som har klubbats bär en mycket tydlig vänsterstämpel. Det lockar möjligen några vänsterpartister och socialdemokrater som inte vågat rösta på paritet av rädsla för att de efter valet ska gå över till den borgerliga sidan. Med dessa beslut är den risken närmast obefintlig. För de borgerliga och liberala väljarna är det därmed numera helt uteslutet att stöda miljöpartiet. Jag kan inte se någon större skillnad på miljöpartiet och vänsterpartiet. De slåss numera helt och hållet om samma väljarna ute på vänsterkanten.

Det verkar inte bättre än att Fridolin är så tänd på en ministerpost att han är beredd att stå bakom i princip vilka åsikter som helst. Någon stolthet borde väl karln ha? När Tony Blair förändrade sitt parti från ett tydligt vänsterparti till ett socialliberalt mittenparti tog han ställning mot partivänstern och gjorde sina frågor till kabinettsfrågor. Om han inte fick stöd för sin linje fick de leta efter en annan ledare. Här skiljer alltså miljöpartiets språkrör ut sig. De säjer till sina medlemmar: "Gör vad ni vill så stödjer vi detta sedan". Makthunger är bara förnamnet.

1a maj blev inte så lyckat för socialdemokraterna

Idag är det den 1a Maj. Det är traditionellt dagen då arbetarrörelsen går ut och demonstrerar mot sig själva. De senaste åren har de dock fått lite större mening för socialdemokratin då de är i opposition och har möjlighet att demonstrera mot något. Efter att ha följt nyhetsrapporteringen kan jag återigen konstatera att något alternativ till regeringen finns inte.

Socialdemokraterna går ut och pratar om att de vill ha en företagsförmedling. Hur denna ska fungera står skrivet i stjärnorna. Stefan Löfvén låter meddela att denna ska införas om de vinner valet. Frågan är hur vänsterpartiet ställer sig till något sådant. Antalet företag att förmedla kommer dock att vara betydligt färre än idag då Stefan med andra handen klipper till svenska företagare med miljarbelopp i skattehöjningar och arbetsgivareavgiftshöjningar. Med precision siktar de in sig på ungdomar och höjer kostnaden för att anställa dessa. Man vill också kraftigt skära ned på landsbygdsutveckling och matlandet Sverige. I tider med hög ungdomsarbetslöshet och problemet att varannan tugga du äter är importerat kött vill alltså socialdemokraterna höja kostnaden för att ha en ungdom anställd och dra ned på projekt som syftar till att stärka den svenska matproduktionen.

Mona Sahlin höll ett tal där hon mest raljerade över kristdemokraterna och gjorde sig rolig över att de också demonstrerade idag. Hon gillade inte att andra än socialdemokrater yttrar sig.
- Det här är arbetarrörelsens dag, kd kan ha 1a april istället.
Så högt värderar alltså socialdemokraterna demokratin och yttrandefriheten. I nästa andetag menar de att 1a maj är en demokratins högtid. En demokratisk högtid där bara vissa åsikter är välkomna verkar det som.

Karl-Petter Thorwaldsson som är LOs ordförande vill inte vara sämre än Stefan Löfvén utan brassar på med ännu större kanoner. Han lovar att göra av med icke mindre än 70 miljarder av andras pengar för att skapa enorma mängder jobb. Hur detta ska finansieras ville han först inte berätta men vid närmare efterforskning visade det sig att det är lånade pengar. LO vill alltså göra Sverige till ett Nordens Grekland. Bevare oss väl!

Vänsterpartiet demonstrerade också idag även om det inte har synts lika väl. Man lovar att sätta press på Socialdemokraterna för att ingå i en regering med dem. Man kräver kraftiga åtgärder för att ta bort vinsterna i välfärden helt. Gammal skåpmat som inte behöver kommenteras närmare.

Allt detta visar på att oppositionen i detta land är så långt ifrån varandra de kan komma. Hur ska vi få ihop en regering där LO vill satsa 70 miljarder av lånade pengar för att skapa jobb som de säger, vänsterpartiet ställer ultimatum om vinststopp för att medverka i en regering. Miljöpartiet tycker att det är en dum idé att göra som vänsterpartiet utan står istället närmare alliansregeringen. Däremot vill de kraftigt höja kostnaden för att bo utanför storstäderna.  Jag kan bara likt Lena Melin konstatera att något regeringsalternativ på vänstersidan existerar inte. Stefan Löfvén sliter sig nog i håret inför tanken att bilda regering med vänsterpartiet och miljöpartiet.

Omodern, odemokratiskt och slutet

Ja den salvan levererar tidigare justitieminister Thomas Bodström mot sitt parti och tillägger att arbetsformerna är "sekteristiska" Det är ord och inga visor och bekräftar den bild jag som utomstående målade upp av Socialdemokraterna i ett tidigare inlägg. Nu borde t.o.m den mest inbitne SSU-are reagera på slutenheten i partiet. Socialdemokraterna är inget öppet parti, de väljer inte sina företrädare på ett öppet sätt och de tar inte fram sin politik på ett öppet sätt. Att ta fram politik lämnar man till mindre förhandlingsdelegationer på sina kongresser. Man tror att politiken fungerar som i fackföreningarna, dvs man lämnar til en mindre grupp att sköta framtaganden av politiken. Framförandet av denna politik låter de däremot hela partiet sköta. Thomas bodström är inte vem som och partiet borde lyssna på honom.

Innebär detta att Socialdemokraterna öppnar upp för en diskussion om öppenhet iallafall? Troligen inte. S-kännaren Christer Isaksson konstaterar att en Socialdemokrati som är öppen kommer att falla sönder. En Socialdemokratisk ledares uppgift är inte att öppna upp påverkansformerna i partiet utan att till varje pris hålla samman partiet, sluta leden som de gamla s-pamparna brukar prata om. Ett sådant parti  har inga förutsättningar att vara öppet.

Det finns enligt mitt sätt att se det inget modernt, rebelliskt, progressivt eller nytänkande att vara medlem i Socialdemokraterna eller dess ungdomsförbund SSU. Tidigare kallades alltid SSU för RUF (regeringens ungdomsförbund). Detta har de fastnat i och SSU känns minst sagt mossigt.

Andra bloggar: Mikael Andersson

Amatörpartiet Socialdemokraterna

"Det hanteras av Stockholms arbetarekommun, det är de som nominerat honom till partistyrelsen"
Ja ungefär så sade både Stefan Löfvén och Carin Jämtin om Omar Mustafa för ett tag sedan. Därefter har mycket vatten runnit under broarna. Omar Mustafa fick lämna efter att Stefan Löfvén plötsligt vände och krävde att Omar valde mellan socialdemokraternas partistyrelse och Ordförandeskapet i Islamska förbundet. Diskussionen därefter har varit hur detta över huvud taget kunde hända i ett parti med socialdemorkaternas föreningstradition. Ja det kan man verkligen undra.

För det första verkar det som att Socialdemokratiska valberedningar behöver utbilda sig eller avskaffas. Tydligen är det inte valberedningar som lägger förslaget utan vissa geografiska områden har rätt till en viss representation. Det är sedan de som avgör vilka som besätter dessa platser. Ytterst märkligt. På detta sätt har Stefan Löfvén tydligen inget inflytande över partistyrelsens uttalanden utan deras uttalanden och ställningstaganden är det respektive arbetarekommun som ansvarar för. Då kan man ju dra slutsatsen att någon valberedning behövs inte. Det verkar ju inte heller som att valberedningen ställts särskilt många frågor kring ledamöternas hållning i olika frågor. Den socialdemorkatiska partikongressen är bara ett transportkompani där respektiva ombud inte har något ansvar alls. Då förvandlas konkressen till ett jippo där diverse socialistiska slagord ska hamras ut till folket.

Nu blossar det upp en stor diskussion i Socialdemokraterna som riskerar att splittra hela partiet. Flera socialdemorkater lämnar nu partiet. Vissa gör det för att de anser att det var fel att tvinga Omar att avgå. Vissa andra för att det var fel att över huvud taget välja in honom i styrelsen.

Så klantigt som detta är hanterat är svårslaget. Massor av olika budskap från samma personer i socialdemokratiska partitoppen. Sedan tveksamheter kring valberedningens funktion och nu en efterföljande diskussion där olika fraktioner kritiserar partiet från olika håll.

Ta nu debatten mot Löfvén Reinfeldt

Jag tyker att Reinfeldt ska tacka ja till en debatt mot Stefan Löfvén. Det finns ingen anledning att bete sig på det sättet de bägge herrarna gör just nu, ett skyttegravskrig utan vinnare. Samtidigt kan man undra vad Stefans nyvunna intresse för debatter kommer ifrån

Vi kommer ju ihåg att Stefan Löfvén sedan han tillträtt som ledare för socialdemokraterna gjort det till sitt signum att hålla sig undan. Under det första halvåret var det inte många gånger man fick en skymt av sosseledaren i media. En bekant till mig körde på E4an i höstas och läste en skylt som satts upp på en åker med texten "undrar om Stefan Löfvén har ljus eller mörk röst".
Varje gång Stefan hade skrivit en debattartikel eller liknande drog han sig genast tillbaka och försvann från offentligheten. Mot denna bakgrund är det svårt att förstå varför Stefan är så angelägen om en debatt nu, när han varit sådan motståndare hittils.

Jag tycker dock att Reinfeldt snarast ska ta debatten mot Stefan Löfvén. Han har givetvis ingenting att förlora på en sådan debatt. Stefan slänger sig med klyschor och är en maskin av floskler. I en debatt tvingas han förklara vad det konkret innebär att "satsa på framtiden" och att "investera ur krisen" Min bedömning är att Stefan Löfvén kommer att förlora en debatt mot Reinfeldt. '

Jag är inte heller helt säker på vilka Löfvén företräder. Är det s, s och v, s v och mp eller s v mp och sd? Det svajar med andra ord rejält i oppositionslägret. Jag tror att Stefan tänker sig att företräda enbart s. Men med strax under 30% av väljarna bakom sig enligt opinionsmätningarna är det märkligt att tro att Stefan kan bilda regering och då frågar man sig vilka han ska samarbeta med. Snart är det dags att fråga oppositionen vem som är deras ledare. Kommer Sjöstedt att acceptera att någon annan företräder dem?


Bloggtips: Mikael Andersson
Andra bloggar om: Reinfeldt, Löfvén, Alliansen






Mot detta står alliansen som visat att vi kan styra Sverige och har så gjort vi snart 8 år. Det är fyra partier som vill och kan regera och har en gemensam politik.

Framtiden stakas ut i Maramö

Nu är det bestämt att det blir ett möte för alliansen hos Annie Lööf i Maramö. När Annie tog upp diskussionen om alliansen 2.0 förra sommaren var det en och annan folkpartist och kristdemokrat som surnade till, men moderaternas Fredrik Reinfeldt tackade ja till inbjudan och sedan följde då Björklund och Hägglund. Mötet är viktigt för att gjuta nytt hopp i alliansen som faktskt på många sätt gått in i en lägre reformtakt på senare tid. Nu behövs det en rejäl omstart i Alliansen och jag är övertygad om att Annie kommer att dra igång det arbetet med bravur. Valrörelsen 2014 kommer att stå mellan en allians med nya vitamininjektioner och en splittrad opposition bestående av fyra starkt olika viljor.

Läs även: Mikael Andersson

Flip-floppande socialdemokrater i Ronneby är inte att lita på

Socialdemokraterna i Ronneby är inte att lita på. De byter åsikter oftare än andra byter underkläder. Det verkar dessutom som att den ena socialdemokratiska handen inte vet vad den andra gör. I flera fall under den innevarande mandatperioden har den socialdemokratiska partiet flip-flopet på ett sätt som äventyrar förtroendet för politiker. Vilken åsikt kan man anta att (s) har? Jag vet inte.

Min erfarehet är att socialdemokraterna i Ronneby definitivt talar med kluve tunga och den ena socialdemokratiska handen vet inte vad den andre gör. Det är inte särksilt ovanligt att socialdemokraterna i en nämnd för en politik och när den kommer till Jan-Anders bord så är det helt andra bullar som gäller. Låt mig ta exemplet om flygtekniskt gymnasium. Här driver socialdemokratera tillsammans med alliansen på i Utbildningsnämnden om att det är viktigt att ett sådant kommer till stånd i Ronneby. Flera socialdemokratiska företrädare i nämnden pratade under förra året om hur viktigt det är med denna satsning för Ronneby och jag kunde bara hålla med. Någon vecka senare bestämmer sig Jan-Anders Palmqvist för att det inte är så viktigt längre utan drar bort finansiering för att fortsätta projektet i socialdemokraternas budgetalternativ. Nu säger sig socialdemokraterna ha Ronnebys skuldsättning för ögone och vill därför inte fortsätta projektet. De socialdemokrater som bara någon vecka tidigare hade argumenterat för ett flygtekniskt gymnasium hade plötsligt ändrat sig. Flip-flop var ordet.

Ett annat exempel är från budgetdiskussionen under 2011 när socialdemokraterna i Utbildningsnämnden bestämmer sig för att lägga ned någon utan skolorna i Backaryd/Hallabro. Vilken av skolorna vägrade de svara på, det skulle som de sade vara en senare fråga. Jag och Lennarth Förberg pressade flera gånger företrädarna för (s) men utan framgång. Det var helt enkelt för dyrt att bedriva skola på bägge orterna resonerade (s). Det dröjde inte länge innan socialdemokraterna återigen hade ändrat sig och nu ville ha bägge skolorna kvar. Det var samma visa denna gång, Jan-Anders överprövade nämndsledamöternas ställningstagande. Frågan är hur (s) kommer att agera i frågan framöver, kommer de återigen att slänga upp en stängning av skolorna på bordet? Ingen vet. Flip-flop var ordet.

Detta visar tydligt på att socialdemokraterna i Ronneby inte är att lite på. Ena stunden tycker de så, andra stunden tycker de si. Det visar också tydigt att vi inte kan låta ett styre komma till makten som svänger hit och dit och ger flip-floppolitiken ett ansikte. Att vara socialdemokrat i Ronneby är att tala med kluven tunga.

Populistisk opposition i Ronneby

På Utbildningsnämdens sammanträde i torsdags ägnade socialdemokraterna sig åt populism. Kommunfullmäktige har i sin budget beslutat att barnomsorgsavgiften ska tas ut 12 månader om året. Som en följd av detta ska utbildningsnämnden besluta om tillämpningsregler för detta.
Att det är lätt att vara i opposition märkte vi då. Socialdemokraterna är emot att ta ut avgift 12 månader om året. Detta är naturligtvis enkelt när man är i opposition. Vid sammanträdet yrkade socialdemokraterna på att avgift ska tas ut 11 månader om året. Problemet är att det inte är det som frågan gäller. Fullmäktige har beslutat att avgiften ska tas ut 12 månader. Detta kan man inte tillämpa genom att ta ut avgift 11 månader. Detta gör de dessutom utan att ha någon finansiering. Det är självklart lätt att tycka att avgiften ska vara lägre eller tas ut färre månader om året. Men om man samtidigt inte finansierar detta (1,2 miljoner kronor) så faller det platt. Men som sagt, finansierat eller ej så är det ändå ett beslut man inte kan fatta i nämnden. Resultatet blev i slutetänden att (s) lade ned sina röster. Man hänvisar till att alliansens politik leder till barnfattigdom pga att avgift tas ut 12 månader om året. Du kan vi ju undra hur det kommer sig att i Olofström där (s) har egen majoritet tas avgiften ut 12 månader om året. Kommer (s) i Ronneby att ta (s) i Olofström i örat. Även Sölvesborg där Socialdemokraterna styr tas avgiften ut 12 månader om året.

Vi kan då konstatera att oppositionen i Ronneby hänger sig åt populism och inte på något vis är mogna att axla ansvaret för kommunen. Kanske beror det på det maktvakum som just nu råder i det socialdemokratiska partiet i Ronneby. Jan-Anders Palmqvist har fått en ersättare utsedd men är ändå den som för talan utåt. Det är nog fler än jag som funderar över vem som styr det partiet. Det vet de nog inte själva. Min förhoppning är att partiet ska bli mindre populistiskt och mer ansvarstagande när makten övergår från Jan-Anders Palmqvist till Malin Norfall.

Socialdemokraternas kris

Juholts avgång kommer som en överraskning och ändå inte. Juholt har levt under mycket hård press i många månader och trampat i klaveret i stort sett varje gång han ska uttala sig. Grodor har hoppat ur munnen och strax innan jul fick vi veta att "juholtare" blivit ett officiellt begrepp som syftar på ett uttalande som snabbt måste tas tillbaka då det var ogenomtänkt. En sådan man kan nautrligtvis inte vara partiledare i längden. Eller som Juholt själv sade då h (an avsatte Mona Sahlin:
"-Vi kan inte ha en partiledare som är ifrågasatt"
Nej så klart de inte kan. Juholt hade två val i förra veckan. Antingen övertyga partimedlemmarna om att han kommer att återvinna deras förtroende genom övertänkta uttalanden och resor till de distrikt där han var ifrågasatt. Att VU satte en så hård press på honom kan han ju formellt sett strunta i då det är kongressen som valt både honom och VU.
Den andra vägen är att kasta in handduken och inse att loppet är kört. Som bekant valde han det senare. Det var nog klokt.
Samtidigt vet vi att Juholt saknade självinsikt och ansåg sig själv vara otroligt bra och duglig. Innan jul yttrade han att han var bäst (oklart på vad).Därför förvånar det mig något att han till sist insåg att det var dags att tacka för sig.

Den hade varit en oändligt lång resa tillbaka för Juholt och frågan är om det hade varit möjligt för honom att återvinna förtroendet fram till 2014 ? Jag tror det inte.

Nu kommer socialdemokraterna att dra igång en ny uppslitande process där de olika falangerna ska strida mot varandra för att smutsasta den andra falangens kandidat. Det är ett fult spel som möjligen roar de närmast sörjande men för oss andra är det bara tragiskt. Vi ser socialdemokrat efter socialdemokrat tacka nej, fast de egentligen menar Ja. Annat var det faktiskt i Centerpartiet och även i vänsterpartiet och miljöpartiet. Här skedde öppna partiledarval där hela organisationen fick vara med och bestämma vem som skulle leda partiet. En del socialdemokrater har efterfrågat en liknande process men chansen att så ska bli fallet är försvinnande liten. I socialdemokraterna med sina falangstrider skulle ett sådant förfarande riskera att slita sönder ett redan sargat parti. Det skulle kunna resultara i att partiet faller samman i fraktionsstriderna. Men är det inte detta är poängen? Vem avgör vad som är rätt ? Varför kan inte medlemmarna avgöra och resonera kring vem som skulle kunna leda och ena partiet ? Måste det alltid vara en väl invand elit i partiet som bestämmer detta? Frågorna är naturligtvis många men resultatet kommer med största sannolikhet bli en ny runda Påveval där ett antal socialdemokrater tackar nej och tassar som katten kring het gröt vid närmare frågeställningar samtidigt som valberedningen inlåsta i de fina salongerna klurar ut vem som ska leda partiet. Jag tror att det blir som vanligt men låt oss hoppas på något annat.


Som företrädare för ett av regeringens partier kan tyckas att jag skulle se med glädje på cirkusen inom socialdemokraterna, men det gör jag inte. En regerering behöver en stark och ifrågasättande opposition för att ständigt vässa sig. Under Juhots ledning har oppositionen varit obefintlig och regeringen har lugnt kunnat se på hur socialdemokraterna gör de ene knock-outen efter den andra på sig själva. Detta är självklart inte bra heller för regeringen. Socialdemokraternas haveri har till viss del skadat tron på demokratin då oppositionspolitik faktiskt inte förekommit på något år. Istället för att opponera på regeringen har socialdemokraterna tvingats förklara sina egna snedsteg och fadäser. Jag hoppas att socialdemokraterna hittar en bra ledare som förmår prestera "bra" oppositionspolitik. På det visar vitaliseras hela det demokratiska samtalet och vi kan återigen komma tillbaka till visioner och sakfrågor, istället för att enbart prata om enskilda personers tillkortakommanden.

Aktuellt i politiken

Om Socialdemokraterna mot all förmodan skulle vinna nästa val väntas ett ekonomiskt moras likt det vi såg före valet. Vi vet ju att socialdemokratiska regeringar av gammal hävd inte brukar lyckas särskilt väl. Skyhög arbetslöshet och ständigt ökade kostander för bidrag är bara ett par exempel på vad som brukar följas av socialdemorkatiskt styre. Sossarna lyckades med konststycket att få ned Sverige i välståndsligan från plats 3 till 17 (duktigt). Det är nog fler med mig som känner oro inför vad ett sossestyre skulle kunna innebära för Sveriges ekonomiska standard. Nu går Östros och Sahlin dessutom ut med löften om att skrämma bort mycket stora mängder miljarder ur landet. De kallar det för en modern förmögenhetsskatt, vad de inte tänker på är att en förmögenhetsskatt inte kan vara särskilt modern. De tänker dessutom återställa jobbavdraget. Om det innebär att de tänker skinna svenska folket på varsin 1000-lapp eller 500-lappar återstår att se, men säkert är att levnadsstandarden för gemene arbetstagare kommer att sjunka rejält. Var beredda på att få vända på varenda krona om sossarna tar makten.

Socialdemokratin faller samman

Mona Sahlins tystnad och uteblivande från debatten det senaste åren kan bara tolkas på ett sätt, nämligen; Socialdemokratin faller samman totalt. Mona har inte velat ge svar på hur hennes politik kommer att se ut, vad hon vill göra om hon blir statsminister och med vilka hon ska regera. Svaret på tystnaden är nog mer logiskt än vad man kan tro vid en första anblick. Sossarnas vana att ständigt försöka attackera regeringens arbete är ett försök att få bort fokus från sitt eget tillkortakommande. Vad som egentligen händer är en skräckslagen socialdemokrati som förtvivlat försöker slicka sina sår och sy ihop det spruckna partiet.

Dagens nyhet om att Mona Sahlin sparkar flera av sina talesmän (däribland Per Nuder och Marita Ulvskog) är ett tecken på att sprickan bara blir djupare och djupare i ett socialistiska arbetarpartiet. Det är mycket glädjande för oss som inte vill se en socialistregering efter nästa val. Tro mig, det kommer att komma fler uppgifter som stärker min tes.

Det går också att läsa om dagens händelser här

Helt otroligt

Läste i dagens sydsvenskan att Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu med sitt sosseparti, miljöpartiet och vänstern har beslutat att ge bort 3,1 miljoner kronor till ett evenemang som kallas (socialt eller socialistiskt forum) där ett gäng autonoma ljusskygga stenkastande kommunister blandat med sossar och annat vänsterfolk träffas för att ha det trevligt och diskutera hur de ska stoppa liberaliseringen av samhället. Resultatet av deras senaste möte är en mycket dyr nota från Aten där skadegörelsen blev ordentlig på staden. Kommunen har t.o.m anställt en koordinator för att arrangera evenemanget.

Personligen blir jag förbannad. Med vilken rätt kan Ilmar plundra Malmöborna på deras pengar för att ge dem till grupperingar med största syfte att stoppa Ilmars meningsmotståndare. Inte nog med att Malmö centrum rikseras att sättas i brand, stadsinvånarna ska dessutom stå för kalaset. Undrar om Ilmar nästa år anställer en koordinator för att arrangera "nyliberalt forum med agendan att skapa nattväktarstaten".

Samtidigt visar ju faktiskt detta att det finns orderntligt med möjligheter att sänka skatten i Malmö då Ilmar uppenbarligen har svårt att veta var han ska göra av pengarna.

Sossarna och företagarna

För ett tag sedan gick sossarna ut och lovade att bli det mest företagarvänliga partiet och det självklara valet för företagare. Två punkter var egentligen huvudpunkterna för sossara.

1. Vi har alltid tyck om företagarna och våra förslag gynnar dem.
2. Det är helt ok att bli rik, bara man inte blir det på vård, omsorg eller skola.

Det ter sig lite konstigt att ett parti som har som ideologisk utgångspunkt den självklara konflikten mellan arbetare och företagare, kapital och proletär och arbetstagare och arbetsgivare kan komma fram till en sådan ståndpunkt. Antingen har man övergivit socialismen till förmån för opportunismen eller så har man övergivit "arbetarna" och den ideologiska kampen. Mitt stalltips är dock att det är opportunismen som spelar in. Det är faktiskt nästan lite komiskt att se hur fackpampar, överviktiga av gåslever sitter och försöker lära sig om livet som företagare.

Dessutom tycker jag även att det är lite roligt att de säger att man gärna få bli rik bara man inte blir rik på en affärside som inbegriper mänsklig kontakt och omsorg. Där finns fortfarande gott om tabun. Men om nu företagande är något gott, varför inte använda det som är gott för vård och omsorg?

Uppsats och opinionsmätningar

Det är inte utan att man faktiskt är lite trött idag. I går var det dags att försvara den färdiga uppsatsen som bär titeln: "Prediktioner och förklaringsmodeller för konkurser i aktiebolag". Även om jag väl är parti i målet måste jag säga att det är ett fantastiskt spännande ämne. Nu återstå det bara att se vad bedömare anser om slutprodukten.

För övrigt kan man notera i dagens opinionsmätning att socialdemokraterna backar igen. Det börjar alltså bli en trend att s-partiet tappar mark. Det är inte särskilt förvånande. Ett parti som utlovade förändring och förnyelse istället för återställning blev just det sistnämnda. Människor har kunnat önska in väldigt mycket i Sahlins ledarskap, när nu vägen pekas ut kommer de som inte fått sin tolkning inskriven i sosseledarskapet att överge partiet. Dessutom ser vi nu att den borgerliga politiken ger resultat. Den öppna arbetslösheten är strax under 4 % och människor kan äntligen leva på sin lön. Det är i ett sådant läge naturligt att sossarna sakta men säkert förminskas

Riksrevisionens "opartiska" kritik

Riksrevisionen riktar kritik mot regeringens utförsäljning av sex statliga bolag. För att "vi har lånat ut makten, men egentligen är den vår"-partiet ska bli tillfredsställt har Thomas Östros fortlöpande informerats av riksrevisionen enligt politikerbloggen. Dessutom visade det sig att den person som skickade ut pressmeddelandet om att riksrevisionen riktar kritik mot regeringen är en aktiv socialdemokrat. Detta visar hur oerhört sossefierat det svenska myndighetsväsendet fortfarande är. Det måste genast bli avpolitiserat. Men, men nu kan vi i alla fall sluta ta den kritiken på allvar.

Egentligen ligger en odemokratisk anda bakom sossarnas kritk mot utförsäljningen. Det är av ideologiska skäl de KU-anmäler regeringen och skäller på oss. Det är lite skrämmande att sossarna anser att den politik vi vann valet på inte är legitim och antagligen är det bara ett led i den segdragna gravölsprocessen som fortgår i sossepartiet. De har ju visat tidigare att de inte gillar oliktänkande. Exempelvis blev en Sverigedemokrat utesluten ur fackförbundet kommunal för att han var Sverigedemokrat. Precis som Fredrick Federley tidigare bloggat om ger detta en fingervisning om hur ett samhälle skulle se ut där sossarna hade egen majoritet; man stöter ut de som inte har samma åsikter. Gud bevare oss väl för det.

Ständigt denne Håkan Robertsson

Ni som följde mitt arbete i valrörelsen kommer antagligen ihåg de dispyter jag hade med Ronnebysossen Håkan Robertsson som anklagade min politik för att vara kristallnattspolitik och samhällsterror. Med andra ord var det ingen gräns på hysterin från Robertsson. Håkan har tidigare överreagerat flertalget gånger. Bland annat krävde han att Svenska flaggan skulle tas ner när vi kampanjade för euron eftersom det inte var "ett jävla moderatmöte".

Nu är det dags för Håkan att dra igång igen. Nu anklagar han kallingeskolans rektorer för felen i skolan och påstår att strejkledaren plockar moderatpoäng när han är med i strejken. Jag vet inte vad man ska säga. Tydligt är iallafall att Håkan inte har några problem att skapa uppmärksamhet. Det är tydligen bara s-märkta strejkare som har rätt i att göra strejk och den socialdemokratiska politiken har inte gjort något fel. Ja hur var det med självkritiken.