Kattskit för 2,5 miljarder

Förbifart Stockholm är ett enormt infrastrukturprojekt som är ett av Sveriges största vägbyggen någonsin. Nu blåser frågan upp till storm och riskerar att bli en riktig knäckfråga för de rödgröna om de skulle vinna valet. Det är en så stor fråga att Miljöpartiet är beredda att kasta 2,5 miljarder i sjön. Alltså de pengar som förväntas ha använts i projektet till årsskiftet 2014/2015. Dessa pengar kallar Miljöpartiets Åsa Romson för kattskit (småpengar). Detta spär naturligtvis på diskussionen om de rödgröna överhuvud taget är kapabla att styra detta land. Förra veckan lyckades de schabbla till den för de rödgröna viktigaste frågan denna mandatperiod genom att vissa ledamöter (Jonas Sjöstedt, Mikael Damberg och Carina Hägg) missade att komma i tid till omröstningen. 

Nu meddelar alltså miljöpartiet att detta är en av deras viktigaste frågor och att förhandlingarna kommer att bli stenhårda. Det betvivlar jag inte alls. Antingen sviker miljöpartiet sina väljare eller så bidrar Socialdemokraterna till att kasta 2,5 miljared i sjön. Kan vi verkligen tillåtta detta resursslöseri? Det är dessutom anmärkningsvärt att de menar att 2,5 miljader är småslantar. För de pengarna får vi rätt mycket uträttat i bland annat den Blekingska infrastukturen.

Sverige förtjänar en regering som satsar på infrastruktur och ansvarsfullt förvaltar våra skattepengar. Sverige förtjänar alltså en fortsatt alliansregering. 

Debatt om landsbygdens villkor

Gustav Fridolin (mp) utmanar i gårdagens DN-Debatt Centerpartiets partiledare på debatt om landsbygden. Gustav anser att Centerpartiet skrämmer väljarna när man anklagar miljöpartiet för att höja bensinskatten, införa lastbilsskatt, slakteriavgift m.m m.m. Huruvida det är Centerpartiet som  skrämmer med detta eller miljöpartiets Södermalmspolitik som skrämmer väljarna kommer säkert bli föremål för debatten. Lite roligt i sammanhanget och möjligen symptomatiskt för miljöpartiets landsbygdspolitik att det är i centralorter som Gustav vill ha debatten.

Annie har givetvis tackat ja till en debatt om landsbygden med Gustav men föreslår i sitt svar att detta bör tv-sändas så att hela landsbygden kan få se debatten. 

Jag tycker det är mycket positivt att landsbygdsfrågorna äntligen har kommit upp på agendan. Det har Centerpartiet allt att vinna på. Vi har förbättrat för landsbygden under våra år i regeringsställning. Bredbandsmiljarden, höjning av anslagen i infrastrukturpropositionen och möjliggörande av strandnära bebyggelse är några exempel på vad Centerpartiet har tillfört svensk landsbygd. Jag ser fram emot en debatt!

Fridolins längtan efter en ministerpost

Miljöpartiets kongress är så till ända och man kan dra några slutsatser. För det första verkar det som att mp-ledningen är betydligt svagare än ledningen i något annat parti. För det andra har partiet gjort en rejäl vänstersväng och skillnaden mellan mp och v blir allt mindre. För det tredje kan vi konstatera att längtan efter en ministerpost verkar vara det allt överskuggande målet för Fridolin

Det är anmärkningsvärt att partiledningen blivit så överkörda i fråga efter fråga. Fridolin och Romson gick tidigare under våren ut och sade att partiet nu har ändrat sig gällande sänkningen av arbetsgivareavgiften för ungdomar. Man trodde nu på denna idé och det skulle bli ett område de behöver förhandla med s och v. Nu gick kongressen rakt emot detta beslut och vindflöjeln gick tillbaka mot skattehöjarlinjen återigen. Vinster i välfärden ska förbjudas och normalarbetstiden ska vara 35 timmar per vecka. På punkt efter punkt förlorade ledningen. Man valde tydligen att inte ta strid. Eller är det möjligen så att mp-ledningen är konflikträdd och inte vill stöta sig med partiets vänsterflank? Någon sade att detta är ett parti med stor interndemokrati. Så må det vara. Medlemmarna har verkligen fått säga sitt och valt en annan väg än partiledningen. Men har de verkligen en partiledning som står så långt ifrån partiets medlemmar att de inte klarar att ta en fight för sin sak? Hur kan Fridolin och Romson nu med hedern i behåll försvara en politik de själva uppenbarligen inte tror på. Fridolin är känd för att ha i princip alla åsikter och bara vara politisk kommentator. Han kan stå bakom två motsatta delar av en sakfråga och framföra de olika delarna beroende av vem han för stunden diskuterar med. Förhandlingsläget för partiet efter nästa val är inte det bästa.

Förslagen som har klubbats bär en mycket tydlig vänsterstämpel. Det lockar möjligen några vänsterpartister och socialdemokrater som inte vågat rösta på paritet av rädsla för att de efter valet ska gå över till den borgerliga sidan. Med dessa beslut är den risken närmast obefintlig. För de borgerliga och liberala väljarna är det därmed numera helt uteslutet att stöda miljöpartiet. Jag kan inte se någon större skillnad på miljöpartiet och vänsterpartiet. De slåss numera helt och hållet om samma väljarna ute på vänsterkanten.

Det verkar inte bättre än att Fridolin är så tänd på en ministerpost att han är beredd att stå bakom i princip vilka åsikter som helst. Någon stolthet borde väl karln ha? När Tony Blair förändrade sitt parti från ett tydligt vänsterparti till ett socialliberalt mittenparti tog han ställning mot partivänstern och gjorde sina frågor till kabinettsfrågor. Om han inte fick stöd för sin linje fick de leta efter en annan ledare. Här skiljer alltså miljöpartiets språkrör ut sig. De säjer till sina medlemmar: "Gör vad ni vill så stödjer vi detta sedan". Makthunger är bara förnamnet.