Den ofrivillige monarken

Skandalboken "Den motvillige monarken" gavs ut i veckan och redan innan utgivning hade den debatterats och diskuterats ur alla synvinklar. Boken i sig är inget annat än ren kvällstidningsjournalistik (säger jag som inte själv läst boken) och detaljerna iboken är antagligen bara intressant för de som älskar att gotta sig i andras olycka. Men vad boken egentligen gör är den skapar en debatt om kungahusets vara eller inte vara.

För flera år sedan var jag en övertygad rojalist och ansåg att kungen var en utmärkt symbol för vårt land och demokratiskt vald indirekt genom sitt breda folkliga stöd. Nu har jag fock ändrat uppfattning. Kungahuset må fortfarande vara en svenskt tradition och en bra symbol i världen men om man tänker lite längre, lite bortanför de glittrande medaljerna eller ståtliga slotten kan man se det ur ett helt annat perspektiv. För mig har maktdelningsprinciperna blivit allt viktigare. I dagsläget ligger all politisk makt hos de politiska partierna och dess kanslier. Under förra mandatperiod kan vi nog säga att makten låg enbart hos regeringen med tanke på att vi hade en majoritetsregering och under innevarande mandatperiod har makten mer flyttats till riksdagen eftersom vi numera sitter med en minoritetsregering. Men detta är enligt mitt sätt att se den otillräckligt. Vi behöver ha ytterligare maktdelningsinstrument och kungahuset sitter i vägen för detta.

Allra helst hade jag velat se ett politiskt system där vi hade riksdagen (uppdelad i två kammare: en direktvald och en med regionala representanter), regeringen (tillsatt av riksdagen) och en direktvald president. Allt detta skulle knytas samman av en ny konstitution eller grundlag som förutom att beskriva ovan nämnda maktfördelning definierade våra medborgerliga rättigheter såsom okränkbara i förhållande till staten. En sådan konstitution skall i princip inte kunna förändras utan ska vara bestående och inte föremål för den dagsaktuella politiken. Presidentens roll blir i förhållande till riksdag och regering är extremt spännande och ingenting jag tänker redogöra för här och nu utan bjuder in dig till ett bloggsamtal kring detta. Jag uppmanar läsekretsen att bidra med tankar och idéer kring detta och tillsammans kan vi nog komma fram till något klokt. Posta idéerna genom kommentatorsfunktionen. Jag ser fram emot era tankar.