Gammelkommunisterna lurar i vassen

Lars Ohly gjorde i måndags ett utspel angående bankerna. Den gammelkommunistiska nunan börjar visa sig igen när Ohly talar om att förstatliga banker. Att Fannie Mae och Freddie Mac är statliga projekt som totalt misslyckats har tydligen inte gått upp för herr Ohly. Politiska påtryckningar att låna ut mycket stora belopp till alla. (Alla har rätt till ett lån-devisen).

De svenska partierna borde sätta sig ner och säga att ett samarbete med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet är uteslutet. Två extrema partier där skillnaden ligger i att det ena partiet sitter i riksdagen och det andra vill dit.

Är Centerpartiet dödsdömt?

Nu tänker jag vara hård mot mina egna. Min icke desto mindre tänker jag vara rättvis i min analys. Valresultatet i EU-valet var på inget vis en framgång för Centerpartiet. Tvärtom tappade partiet 10 % av sina väljare. Det beror inte på att Lena Ek gjort ett dåligt jobb. Nej hon har uträttar mycket gott i EU-parlamentet och är dessutom en hårt arbetande parlamentariker som tar sitt arbete på största allvar. Piratpartiet och Miljöparitet gjorde däremot mycket goda val och gick starkt framåt. Självklart beror det inte enbart på att unga finniga datornördar trätt fram ur sina mörka spelhålor och mobiliserat för att kunna legitimera sitt fildelande, nix. Det beror på integritetsfrågorna som för övrigt egentligen inte är en typ av frågor utan ett perspektiv, ett övergripande synsätt. Unga människor har gått i bräschen för en rörelse som inte accepterar staten som enbart god. När denna snöboll sattes i rullning efter Pirate-Bay-rättegången visste vi ganska snart att valet skulle bli ett integritetsval.

Dessvärre var inte Centerpartiet med i denna rörelse. I valet 2006 var Centerparitet och Maud Olofsson på fronten mot övervakningssamhället och för nolltolerans mot Integritetsinskränknigar. Sedan minns vi alla vad som hände för lite drygt ett år sedan när Fredrik Federley stod med gråten i halsen i Riksdagens talarstol och förklarade att han kommer att rösta med regeringen i frågan om FRA. Och tror nu inte för en stund att den sista frågan på området är voterad och lagd till protokollet, nej det kommer mer och mer och mer. EU-komissionen har ju försökt implementera flertalet integritetskränkande lagstiftningar under det senaste året och fler lär komma. Med valet i antågande är det brådskande med en kursändring för Centerparitet och regeringen som helhet. Det är knappast någon hemlighet att om en sådan kursändring inte kommer inom kort så kan Centerpartiet dessvärre skrivas till historien. I valet 2006 drog Centerpartiet många många röster med sin profil som integritetspartiet nummer 1. Om vi överger de frågorna nu står vi i princip utan väljare. Man kan inte vara ett seriöst liberalt parti samtidigt som man agerat som man gjort de senaste åren. Den personliga integriteten är en övergripande del av den liberala ideologin. Det är absolut inte försent för Centerpartiet att visa att vi kan ändra oss men det kräver en kursändring nu direkt. Partiledningen och riksdagsgruppen behöver träda fram offentligt och förklara att vi nu är beredda att ta initiativ för att riva upp FRA-lagen och stoppa Ipred i papperskorgen.

2010

Om lite mer än ett år är det dags för Allmänna val igen. Som en del av er kanske kommer ihåg ställde jag upp i både Riksdagsval och Kommunalval förra valet. Då bode jag i Ronneby och drev en aktiv personvalskampanj, främst till Riksdagen. På riksdagslistan stod jag som nummer två men dessvärre blev Centerpartiet i Blekinge helt utan mandat(även om det var väldigt nära).

Min ambition är att vara delaktig i valet 2010. Numer bor jag dock inte i Blekinge utan i Malmö. Jag är övertygad om att Centerpartiet har en stor potential i Malmö och ett riksdagsmandat för partiet i Malmö är allt annat än orealistiskt. Under semsommaren kommer jag att lansera mitt frihetsmanifest. Håll utkik på min blogg under Augusti.

Pirater igen

Om Lissabon-fördraget går igenom kommer Piratpartiet att få 2 mandat i EU-parlamentet. Synd för Piratpartiet att de är emot Lissabonfördraget. Eller de kanske har ändrat sig?

Eu-val och Piratpartister

Nu var det ett tag sedan jag senast postade en blogpost. Det har precis varit EU-parlamentsval och utgången är mycket intressant och borde definitivt sända en tankeställare till Sveriges Riksdagspartier och i synnerhet de liberala. Piratpartiet gjorde ett mycket bra val och det säger jag inte om. Integritetsfrågorna har ju inte direkt hanterats med den varsamhet som man kunde förvänta sig av våra politiker. Mycket tror jag faktiskt att det beror på att riskdagens partier sätter integritetsfrågor och säkerhetsfrågor som frågor som inte går att förena och att man därför måste prioritera. I den prioriteringen har säkerhetsfrågor fått en större tyngd helt enkelt och det har straffat sig. Alliansregeringen måste komma upp på banan igen i de här frågorna och säga stopp och belägg. Sveriges unga har fattat galoppen och röstat på ett parti som tar integritetsfrågorna på allvar och däför har Piratpartiet rönt mycket stora framgångar. Det är mycket synd att de liberala partierna givit bort de här frågorna och lämnat för öppet mål.

Kampen för friheten från Bodströmsamhället måste komma igång på allvar och där har Piratpartiet gjort ett mycket gott arbete som borde innebära startskottet för en ny inriktning på politiken. Regeringen måste komma igång med integritetsarbetet och det nu.

Israelmatchen.

Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö vill ställa in matchen mot Israel. Det är enligt honom inte vilken match som helst, utan en match mot staten Israel. Andra sossar i Malmö har påpekat att säkerhetsrisken gör att det är olämpligt att spela matchen. Att European social forum inte ställdes in trots varningarna om skadegörelse gör uttalandet om säkerhetsrisk till ett hycklande uttalande. Att ställa in matchen mot Israel handlar om något annat. Det handlar om att försvara skurkstaterna som ständigt hotar Israel och att försvara den ökande antisemitismen. Det finns stämningar i Sverige idag som är fullt jämförbara med 30-talet. Vi är flera som påpekat detta förut. Det är bra att Socialdemorkaterna på riksplan kommer med ett tillrättaläggande och visar att Ilmars uttalande inte står för socialdemokraterna.

Israels villorslösa rätt att finnas måste vi alla stå upp för och många av de som hävdar annat står för en annan demokratistyn än vad vi är vana vid i Väst. Att det finns många företrädare för skurkstater som uttalar sig och anser att Israelvänner inte ska få uttala sig är kanske inte så konstigt men vi kan inte acceptera det.

Framtidens energipolitik

Bravo Maud.

Maud Olofsson är en enormt stark partiledare med ett mycket starkt mandat att förändra i sitt parti. Hon valdes på ett förändringsmandat 2001 och sedan dess har omprövningar av olika politikområden kommit gång efter gång. Jag har aldrig sett en politiker med ett så stort driv att komma med förändringar.

I morse presenterades en uppgörelse mellan de fyra allianspartiera som innebär en grundstomme för framtidens miljöpolitik. Det är ett efterlängtat besked och en mycket stor framgång för Centerpartiet. Maud Olofsson har lyckats få igenom de mest ambitiösa miljömålen i världen. Uppgörelsen innebär bland annat

• 50 % av Sveriges energianvändning skall bli förnybary


• 10 % av transportsektorn skall drivas av förnybar energi


• Energisektorn skall bli 20 % effektivare


• Växthusgaserna skall minskas med 40 % !!!


• Fordonsflottan skall vara oberoende av fossila bränslen 2030.

Detta är mycket ambitiösa miljlömål som andra regeringar bara kommer i närheten av. Nu tar vi dessutom bort utbyggnadsförbudet för kärnkraft. Något som jag ser som mycket positivt. Framtidens miljöpolitik vilar på förnybar energi men kärnkraften måste vara en del av denna politik för ett hållbart samhälle.

Jag är övertygad om att den här uppgörelsen kommer att lugna de människor som oroat sig för hur energipolitiken ser ut med alliansen. Hittils har ju det mest deklarerats att ingenting skall komma i kärnkraftsfrågan men detta är mycket positivt. Man kan inte annat än känna en stor beundran för Centerpartiets duktiga partiledare

Bravo Maud!!

Finanskrisen

Det känns skönt att vi har en regering som tar den rådande finanskrisen på allvar. Lugnt och metodiskt tar sig våra ministrar an Sveriges ekonomiska problem. Det är otroligt tryggt att veta att vi har en statsminister som vet hur problemen skall tacklas. Om socialdemokraterna hade varit vid makten nu hade vi sett ett ekonomiskt moras vid det här laget.

Frihetsbegreppet

Först och främst skall vi fräscha upp minnet med en liten återblick på vad socialism egentligen är för något. Det finns ju de som påstår att socialism är frihet(Martin Moberg). Låt oss gå tillbaka till ett citat från Hayek som är lika aktuellt idag som år 1944.

"Vi har blivit förvarnade av några av 1800-talets största politiska tänkare, av de Tocqueville och lord Acton, om att socialism betyder träldom, men ändå har vi oförtrutet rört oss i socialismens riktning. Och nu när vi har sett en ny form av slaveri uppstå inför våra ögon, har vi så totalt glömt bort varningarna att det knappast faller oss in att de båda kan ha något med varandra att göra." F.A Hayek.

Socialism kan omöjligtvis betyda frihet och de som påstår att socialism leder till frihet vantolkar begreppet. Frihet betyder avsaknad av tvång. I historien har socialismen ett flertal gånger försökt framställa sig som en idéologi som bejakar friheten och vill öka densamma. Men som en kollektivistisk idé är detta en omöjlighet. Socialism leder till frihetens motsats. Socialismens definition på frihet är inget annat än det gamla kravet på statlig fördelningspolitik som i det långa loppet leder till en totalitär doktrin.

Frihet definiteras som frånvaro av tvång och frånvaro av någons godtyckliga makt.

Martins övriga text om klyftor och hela den biten är inget annat än socialistisk gammal skåpmat som inte säger någonting i praktiken. I valrörelsen anklagade ofta sossarna oss borgerliga för att sparka på dem som ligger. Den egentliga frågan är ju vem det är som har lagt dem ner.

Martin Moberg har fortfarande inte lyckats svara på frågan om Sverige drastiskt skall sänka sin levnadsstandard för att jämna ut densamma över hela världen. Istället hänvisas till ett allmänt dokument som inte ger ett svar på detta.

Klyftor, klyftor klyftor

Många socialister har en otrolig fixering vid just klyftor. Det är klyftora som är problemet. En av dem är Martin Moberg. Men jag förstår uppriktigt sagt inte varför. Om jag tjänar
25 000kr/månad och en kamrat tjänar lika mycket så är klyftan 0. Om jag ett år senare tjänar 30 000kr/månad och min kamrat 32 000 så har klyftan ökat med 2 000kr, men vi har det fortfarande bättre än för ett år sedan, både kamraten och jag. Slutsatsen måste vara att klyftorna är helt ointressanta.

Problemet med socialisterna är att det bara är inom landet som lyftorna skall suddas ut. För annars hade de ju förespråkat en radikal sänkning av allas levnadsstandard i Sverige. Sveriges BNP/capita är ju väldigt högt i förhållande till genomsnittet i världen. Kan du svara på det Martin?

The Iron lady

Martin Moberg verkar inte ha mycket till övers för Margret Thatcher. Han kallar hennes politik extremt nyliberal som ökade klyftorna i samhället. Innan vi går vidare får jag be Martin att återigen titta på klippet från Thatchers sista tal som premiärminister. Hon säger "You rather have the poorer poorer, providing the rich where less rich" till socialisten som påstår att hon har ökat klyftorna under sitt ledarskap i Storbritannien. Socialister har ofta en otrolig fixering vid just klyftor. De skiter alltså fullständigt i om de fattiga har det bättre eller sämre nu än förr. Bara gapet mellan de fattiga och de rika blir mindre. Med andra ord ett riktigt cyniskt synsätt som en liberal aldrig kan acceptera. När Thatcher tog över premiärministerposten i Storbritannien var landet sönderkört av socialisterna. Storbritannien var lamslaget av strejker och ekonomisk nedgång och var europas "sjuke man". Inflationen var nära 22 %. När Thatcher sedan lämnade posten som premiärminister 1990 var läget ett helt annat. Inflationen var halverad, uppgången i ekonomin hade gjort att alla inkomstgrupper ( just det, alla) befann sig i ett bättre läge än 1979. Individens frihet försvarade Thatcher fullt ut och principfastheten var ett kännetecken för hennes ledarskap. Hennes mål var inte att bli populär, det leder enligt Thatcher till att man ständigt vill kompromissa om allt och då blir inget gjort.

Thatcher var dessutom tillsammans med Ronald Reagan (en annan av mina förebilder) en av huvudspelarna i kampen mot kommunismen och bidrog starkt till dess fall.

Thatcher hämtade också största delen av sin inspiration av den numera avlidna och högt aktade Friedrich von Hayek. En av 1900-talets stora filosofer. Som en anekdot kan berättas att Det var Hayeks verk "vägen till träldom" som fick Herbert Tingsten att gå ur Socialdemokraterna och bli Liberal (kanske något för dig Martin?). Veket är en reflektion kring diktatur och totalitarism contra demokrati. Hayek menar att alla kollektivister, socialister, konservativa och nationalister egentligen har samma mål och egentligen hyser ungefär samma åsikter. Han visar med tydliga exempel på hur grundarna av socialdemokratin och socialismen fascinerades av nationalsocialismen och snabbt anslöt sig till denna gren av socialismen. Det är också så att Socialismen och Nazismen hade sitt hat mot liberalerna gemensamt. Kapitalismen var ju enligt Hitler avskyvärd och något som var Engelskt och västerländskt. Vinst var något fult i Nazityskland.

"We must face the fact that the preservation of individual freedom is incompatible with a full satisfaction of our views of distributive justice."

F.A Hayek

Hayek skrev även ett annat verk, Constitution of Liberty eller Frihetens grundvalar som den heter på Svenska. En bok som bör ha den självklara platsen i bokhyllan i varje persons hem. Det var hursomhelst denna bok Thatcher ständigt hade in sin väska. När hon precis hade blivit valt till ordförande för Torys blev hon inbjuden till ett seminarium där det diskuterades hur Torys skulle kunna förändra sin politik för att vinna väljargrupper till vänster på den politiska skalan (känns upplägget igen?). Detta var inget för Thatcher som ur sin väska drog ut ett väl tummat exemplar av ovan nämnda bok och höll upp den för åskådarna varpå hon säger: "This is what we believe in". Stort

Allmosesamhället

Martin Moberg förklarar på ett mycket tydligt sätt logiken i den socialdemokratiska retorik och praktiken. Man måste ge de rika bidrag annars vill de inte ställa upp på statens tvångsarbete som Robert Nozick så talande har beskrivit fenomenet skatt. Nu erkänner alltså Martin att statens tjänster håller en sådan usel kvalité och den statliga sjukvården så kass att man är tvungen att köpa till sig sympatier för välfärsstaten för att den skall fungera. Han bekräftar med andra ord just det jag hävdade. Grunden för välfärssamhällets beskattning menar Martin är den att ju mer du tjänar ju mer ska du betala. Men han glömmer att berätta att man inte bara skall betala mer man skall dessutom betala procentuellt mer, det vill säga staten roffar åt sig av flitighetspengarna som man fått genom exempelvis högre utbidning eller annan flitighet. Men det är bara en tidsfråga till välfärsstaten förlorar sin acceptans och krackelerar.



Allmosesamhället står socialisterna för. I ett socialistiskt samhälle är den som är född fattig också fattig när den dör och den som är rik är rik också när han dör. Ett cyniskt och orättvist samhälle som vi liberaler inte vill se.



Olof Palme kan säker ha gett många inspiration men för mig står Olof Palme för en politik långt ute på vänsterkanten, på gränsen till kommunistisk. Han skapade dessutom fienden till Sverige (de flesta demokratier) medan han kramade kommunistiska diktarorer och utlovade dem Sveriges stöd. Dessutom var han mycket otrevlig. När Thorbjörn Fälldin vann valet över Olof Palme 1976 så hälsade inte ens Palme mer på Fälldin. Olof Palmes död är djupt tragiskt och i en demokrati får sådant inte ske.

Socialismens dilemma

Martin Moberg (S) tycker att jag vill gynna de som redan har på bekostnad av de som är mindre belevade. Ungefär som sossarna har gjort med andra ord, fast tvärt om. Sossarna tar pengar från de som har nästan minst (låginkomsttagare) och ger i form av så kallad generell välfärd till de som har lite mer. Barnbidrag till miljonärer har inte rört sossarna i ryggen. Det är det som är socialdemokratisk logik. De förstår att de aldrig kan vara så stora som de är utan att ge stora bidrag till övre medelklassen. De som idag har sin försörjning genom den ofantliga sektorn vinner ju sossarna ändå genom att locka med ännu mer bidrag och anslag. Det skall med andra ord köpas röster och knyta dessa väljargrupper ännu hårdade runt bidragsberoendets träd.

Men Sossarna och socialisterna har ett problem och det sammanfattas bäst genom den förträffliga Margret Thatchers citat

"The problem with socialism is you eventually run out of other people's money"

För att återgå till det första stycken kan det sägas att Martin Moberg missuppfattar den liberala ideologin så fatalt att han tror att liberalen vill gynna särskilda grupper. Men själva kärnan i liberalismen är att inga grupper skall gynnas. Godtycklighet från staten är just det som vi liberaler vill komma bort ifrån. Det är när staten har makt att välja vilka grupper som skall gynnas som vi skall börja frukta densamma.

Denna bloggpost låter sig bäst avslutas av en stor förebild för mig och landsmodern av Storbrittanien Margret Thatcher.

Varning för sossestyre

Försvarsdebatten har svävat upp igen och blivit en riktigt bubblare i debattoppen. Det kan diskuteras i all oändlighet huruvida vi skall ha yrkesförsvar, värnpliktsförsvar, natomedlemskap, storleken på försvaret och allt annat som hör försvaret till, men det tänker jag inte göra här och nu. Så småningom kommer det ett inlägg från mig angående värnplikts contra yrkesförsvar men inte just nu. Vad mitt inlägg ska handla om är det eventuella nedläggandet av ett antal förband däribland F17 i Ronneby.Ronneby är en liten ort med hög arbetslöshet och F17 är den näst största arbetsgivaren. Den största är Ronneby kommun.


Att F17 finns kvar över huvud taget beror bland annat på att det skulle blir en alldeles för stor smäll för kommunen om man lade ner och arbetslösheten skulle antagligen bli alldeles orimligt stor. Detta är en direkt konsekvens av socialistpolitik där man förlitar sig på staten som arbetsgivare och när staten gör en annan bedömning är kommunen så står man utan arbete och kommunen är handfallen. Eftersom man satsat på stora statliga och kommunala arbetsgivare har det privata näringslivet fått stryka på foten, flyttat till en annan kommun och kan inte suga upp de arbetssökanden. Det är därför det är så viktigt att den politiska viljan att utveckla miljön för näringslivet finns och att vi inte förlitar oss på att staten alltid kommer att finnas till hands när vi behöver ett arbete. När Jan Anders Palmqvist går ut i media och oroar sig för att F17 inte kommer att finnas kvar borde Ronnebys innvånare snarare oroa sig för att Jan Anders Palmqvist sitter kvar även efter nästa val. Det vore en katastrof för Ronneby om socialisterna med KD och FP sitter kvar.

Om detta må ni berätta

Om detta må ni berätta. Så hette en skrift som bland annat jag blev tilldelad då jag gick på högstadiet. Boken var en manifestation mot förintelsen och en produkt av forum för levande historia. Syftet var givetvis att minska den antisemitism som finns i samhället och så här på minnesdagen för förintelsen kan det vara på plats att diskutera den allt mer framväxande antisemitismen. Att just antisemitismen har börjat växa framkänner man mycket stakt ute i samhället nu. Att skrika ut hat mot judar och bränna Israeliska flaggor har nästan blivit accepterat ute på gator och torg. När man går ute på Malmös gator och lyssnar på de demonstrationer som hålls om dagarna känner man direkt en obehaglig stämning som för tankarna bakåt i historien. Om vi inte aktivt tar ställning mot antisemitismen kommer den ganska snart att blomma ut i ett reellt hot mot samhällsstrukturen. Låt oss inte blanda i kriget i gaza som ett "men" när vi diskuterar vårt resoluta ställningstagande mot antisemitism och judehat. Det är djupt tragiskt att man på sina håll diskuterar att ställa in manifestationer till minne av förintelsen med hänvisning till Gaza, avskyvärt.

Vi skall minnas förintelsen med avsky och hat.


Mera bra skrivet om detta läser ni hos Martin Moberg, Fredrick Federley och på Newsmill där Allan Widman skriver att stämningen börjar likna den på 30-talet.

Die partei

Martin Moberg har svarat mig på sin blogg. Jag tänker rikta in mig på det som Martin ser som allra mest allvarligt, nämligen att jag underförstått skulle förmå mina läsare att tro att socialdemokraterna skulle värna något annat än den parlamentariska demokratin och den grundlagsfästa åsiktsfriheten. Men jag ska vara rak och tydlig och direkt förklara min ståndpunkt. Det finns element inom socialdemokratin som ser valen som något direkt onödigt och besvärligt, socialdemokratin vinner ju ändå!. När de borgerliga partierna vann valet 1976 var det så otroligt att något annat än socialdemokraterna skulle kunna vinna i sossarnas begreppsvärld att Marita Ulvskog beskrev det som en statskupp. Jo så utalar sig en sann demokrat. Samma dam sade så här om valresultatet 2006. "Vi har inte förlorat, alltså.". Socialdemokratin tycker att Sverige för tillfället styrs av en tillfällig majoritet som under en liten tid fått Sverige utlånat av dess rätmätiga ägare.

Men det är naturligtvis inte bara sossepolitikerna själva som har den här mentaliteten. Stora delear av svenska folket har efter decenier av sossestyre tappat bort den kritiska granskningen av det stora maktpartiet och ser det som en självklarhet att sossarna sitter vid makten. Även statstelevisionens agerande är ett talande exempel.




Detta är inte enbart sossarnas melodi utan de flesta med kollektivistiska idéer drömmer om att göra staten till sig själv. "Staten det är jag" Det är därför det är så viktigt att ett liberalt samhälle får växa fram där staten och dess lakejer får allt mindre att säja till om till förmån för oss människor. Kollektivister såsom sossar, konservativa, nationalister, nationalsocialister och liknande vill mer än gärna bestämma hur du skall leva ditt liv men låt oss stoppa detta och börja utveckla det liberala samhället.

Moberg i farten

När man är ute i blogosfären och letar runt så kan man hitta både det ena och det andra, naturligtvis av varierande kvalitet. Martin Moberg(s) i Ronneby är en mycket typisk Socialdemokrat av den gamla skolan a la "Vi är det enda partiet som har existensberättigande i Sverige och vi har haft makten i hur många år som helst så försök inte komma och påstå att någon annan regering är legitim". Hans blog är full av socialistiska floskler som egentligen inte har något som helst värde. När jag bemötte hans inlägg med ett antal fakta så svarar han med följande logiska resonemang. 1. Att marginellt justera skatten är samma sak som svulstiga skattesänkningar. 2. Martin är mycket äldre än lilla Tim så Tim skall hålla tyst och lära av magister Moberg munter. 3. Jag dribblar bort argumenten utan att säga berätta vilka argument som dribblas bort och hur. 4. Att Staten roffar åt sig mindre av folks pengar är samma sak som att staten för över förmögenhet till olika grupper och det bästa man kan göra av folks pengar är att föra över dem till gigantiska byråkratikolosser. 5. Vänsterpartiets ekonomiska politik är i grunden sund.

Mer än så behöver nog inte sägas.

Reinfeldt populär

Den borgerliga regeringen är det populäraste sedan oktober 2003. Stadigt ökar populariteten för Fredrik Reinfeldt och vår regering. Detta visar på att Sossarnas och de två andra vänsterpartiernas obotliga populism inte har bitit. Det som är spännande att betrakta är att ju mer Thomas Östros framträder i media och kritiserar regeringen ju mer populär blir regeringen. Det är kanske därför Östros har varit lite tyst den senaste tiden. Det är kanske inte så märkligt. Det som östros säger genomskådar vem som helst som sossepopulism. "Bara ös ut pengar så löser sig allt sedan" är tydligen sossarnas mantra. Nu vill dessutom sossarna att staten skall betala de varslades lön. Det finns tydligen ingen gräns för hur mycket pengar s har. Sån här retorik genomskådar väljarna lätt och oppositionens popularitetssiffror sjunker som en sten.

Fredrik Reinfelds regering har skött krisen mycket väl och detta har de fått mycket beröm för. Anders Borg blev ju nyss utsedd till den bästa finansministern inom EU. Lugnt och metodiskt och med starka krafter har Anders Borg tagit sig an kristen. Skönt att veta att vi har en kompetent regering.

Nu får det vara nog

Vid det här laget har väl få missat Lucino Astudillo(s) påshopp på Sven-Otto Littorin(m). Vid en första anblick ter sig ju klippet riktigt humoristiskt men faktum är att det inte är första gången som varken Luciano eller andra sossar ger sig på politiska meningsmotståndare med personangrepp. Negative campaigning har blivit sossarnas paradgren. I valrörelsen 2006 minns vi hur det ena osmakliga utspelet efter det andra kom. Det får vara nog nu

2010

Om ca 1,5 år är det dags för val igen. Det känns faktiskt helt otroligt att det redan gått så lång tid sedan förra valet. Valet 2006 var väldigt roligt att kampanja i. Jag som aktiv kandidat i Blekinge (nr 2 på riksdagslistan och 7 på kommunlistan) stortrivdes i det politiska kampanjandet. Att vi borgerliga hade medvind gjorde naturligtvis inte saken tråkigare. Det roligaste var faktiskt att få bygga upp en riksdagskampanj och med hjälp av duktiga partikamrater och andra bygga en strategi för att vinna valet. Centerpartiets frågor var högt prioriterade i valrörelsen och det var lätt att prata politik med väljarna.

Nu är det dags att börja förbereda det som väntar; Nästa val. Vi har en borgerlig regering som arbetat målmedvetet och dag för dag ökat sitt förtroende hos svenska folket samtidigt som resultatet inte låter vänta på sig. I en brinnande finanskris och stundande lågkojunktur känns det tryggt med så kompetenta personer vid rodret. Om Socialdemokraterna och vänstern hade varit vid makten hade nog budgetunderskottet redan varit ett faktum och utgifterna hade skenat. En situation som hade tagit lång tid att få ordning på. När krisen har lagt sig och arbetet kan återgå till det normala måste alliansen återigen sätta sig ner och utarbeta en vision för framtiden. Vi har åstadkommit ett maktskifte, nu är det dags för ett värderingsskifte. Det blir roligt.