Aldrig varit stoltare Centerpartist

Så här i tider av ideprogramsdiskussioner vill jag passa på att skriva lite var jag står. Vi har ju fått igång en ideologisk debatt som är fullständigt unik i Sverige. Varje gång man pratar om Olof Palme eller någon annan politiker från en svunnen tid säger man ofta "sådana ideburna politiker finns inte längre". Nu är det kalkylerande PR-apparater som skapar politiker utifrån ett råmaterial om man får tro det gängs bilden. Så kan det säkert vara i vissa delar. Men nu har vi i Centerpartiet dragit igång en idedebatt som är både nyttig och nödvändig. Inget annat parti vågar dra igång den här diskussionen. Det är ingen lätt diskussion som dragits igång. Det är många ömma tår som blir trampade på, det är många heta debatter om både ideer, men också om huruvda vissa kan representera Centerpartiet eller om det bara är förbehållet en del. Men vi har vågat ta den här diskussionen. Flera andra partier skulle spricka rakt igenom om de öppnade pandoras ask. En del partier är så fega i debatten att de inte ens vågar nämna ideer i sitt ideprogram utan väljer att prata om sådant som gjorts. Men vi har visat att det går att bedriva idédiskussioner och det har vi gjort förbannat bra. Vi är trygga i den gemenskap som förenar oss i Centerpartiet. Det känns milt sagt bra. Jag är säkrare än någonsin på att jag är Centerpartist och låt mig beskriva varför.

Jag tror inte på ett vi- och dem-samhälle. Jag vågar tro på ett inkluderande samhälle som kännetecknas av tolerans, värme, social hållbarhet, frihet, trygghet och en tro på framtiden. Jag vet att samhället inte är färdigbyggt och därför har jag valt att engagera mig i politiken. Jag gick med i Centerpartiets ungdomsförbund för snart 12 år och det gjorde jag därför att Centerpartiet är det enda parti som kan förena värme och hållbartet med möjligheten att själv få bestämma mer över sitt liv. Centerpartiet ser till de som har det sämst i samhället samtidigt som vi låter människor utvecklas efter sin förmåga. Vi är jordnära och fast förankrade i verkligheten. Vi är inget elitistiskt parti där uppifrånlösningar och förståsigpåare får diktera villkoren för människor. Vi är ett parti som lyssnar på människor i deras vardag och i deras liv.
Det är en sak att gå med i ett parti med sådana åsikter men för att stanna i ett parti behövs det något annat än vettiga åsikter och värderingar. Den värme och det välkomnande jag fick när jag gick med i Centerpartiets ungdomsförbund är jag evigt tacksam över. Jag minns den första CUF-kursen jag gick på i Eksjö och hade precis startat upp CUF-avdelning i Ronneby efter att den varit sovande i flera år. Det första jag möttes av var en förbundsledning och en förbundsordförande Malin Svensson som lovordade vårt projekt, dels redan vid välkomnande till kursen och dels från scenen. Tänk att som ny medlem i ett politiskt ungdomsförbund få höra att man verkligen har gjort något, och dessutom från förbundsordförande. Det var ju hur stort som helst. Flertalet CUF-kurser, CUF-stämmor och så småningom C-stämmor och ett engagemang i Centerpartiet har skapat politiska vänner som är oändligt betydelsefulla. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan den gemenskap som Centerpartiet har givit mig. Tack Centerpartiet!

Nu sjuder det av aktivitet i Centersverige och alla Centerpartister är på ett eller annat sätt engagerade i det remissarbete som nu sker. Jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att tycka till om partiprogrammet. Det har jag gjort. Min åsikt är att grunden i partiprogrammet är bra skrivet. Till detta vill lägga in mycket värme, social omsorg och även stryka delar som jag inte alls gillar. När jag reser mig från stämmobänken (jo jag är ombud) så är jag övertygad om att jag gör det med stolthet över vårt nya ideprogram.

Kampanjdag med Anders W Jonsson

Idag hade jag en kampanjdag med riksdagskampanjen och med var vice partiledare, socialutskottets ordförande och riksdagsgruppens gruppledare Anders W Jonsson. Vi hade en väldigt bra dag med besök på företag och organisationer som arbetar med att ge ungdomar arbete, exempelvis fick vi reda på att MAX hamburgerbar i Karlskrona gick från 15 -24 anställda efter sänkningen av restaurangmoms. Dessutom har sänkningen av arbetsgivareavgiften lett till fler anställda. Detta är jobb som hotas om de rödgröna återigen tar makten i Sverige.

Sveriges radio Blekinge gör ett reportage om vårt besök här

Besök av Anders W Jonsson

På måndag den 7/1 kommer Anders W Jonsson till Blekinge för att vara med i min riksdagskampanj. Anders är 1e Vice partiledare, riksdagsgruppens gruppledare och Ordförande i Riksdagens socialutskott. Det är naturligtvis en stor ära att få ta emot Anders för en kampanjdag i Blekinge

bild: Riksdagen.se.

 

Centerpartiet gör skillnad! Grattis Ronneby +16,5

Äntligen! Tack vare Centerpartiets insatser i riksdag och regering blir nu den förändrade skatteutjämningen verklighet. jag har tidigare på bloggen skrivit om detta och jag har skrivit flera insändare om att skatteutjämningssystemet måste göras om. Förslaget har länge legat hos finansdepartementet vilket fick mig och distriktsordförande Magnus Larsson att skriva en debattartikel där vi undrade var förslaget tagit vägen. det gamla systemet byggde på förutsättningar som gällde tidigare. Den antog bland annat att nyttjandegraden av förskola var större i vissa kommuner. Många kommuner har förlorat mycket på detta samtidigt som andra kommuner blivit överkompenserade. Centerpartiet har drivit på i debatten och gjort ett hästjobb, vilket nu leder till att systemet görs om. För exempelvis Ronneby kommun ger förslaget ca 16,5 miljoner extra i kommunkassan. Pengar som kommer Ronnebyborna till del. Vilken julklapp! Nu får vi ett skatteutjämningssytem som bygger på verkliga förutsättningar. Jag är enormt glad och stolt en dag som denna att vara Centerpartist.

Kanske skulle du passa på att bli medlem i detta handlingskraftiga parti. Ge dig själv ett medlemskap för 130 kr i julklapp

Riksdagskampanjen önskar God Jul

Önskar alla en God Jul och ett Gott nytt år

Populistisk opposition i Ronneby

På Utbildningsnämdens sammanträde i torsdags ägnade socialdemokraterna sig åt populism. Kommunfullmäktige har i sin budget beslutat att barnomsorgsavgiften ska tas ut 12 månader om året. Som en följd av detta ska utbildningsnämnden besluta om tillämpningsregler för detta.
Att det är lätt att vara i opposition märkte vi då. Socialdemokraterna är emot att ta ut avgift 12 månader om året. Detta är naturligtvis enkelt när man är i opposition. Vid sammanträdet yrkade socialdemokraterna på att avgift ska tas ut 11 månader om året. Problemet är att det inte är det som frågan gäller. Fullmäktige har beslutat att avgiften ska tas ut 12 månader. Detta kan man inte tillämpa genom att ta ut avgift 11 månader. Detta gör de dessutom utan att ha någon finansiering. Det är självklart lätt att tycka att avgiften ska vara lägre eller tas ut färre månader om året. Men om man samtidigt inte finansierar detta (1,2 miljoner kronor) så faller det platt. Men som sagt, finansierat eller ej så är det ändå ett beslut man inte kan fatta i nämnden. Resultatet blev i slutetänden att (s) lade ned sina röster. Man hänvisar till att alliansens politik leder till barnfattigdom pga att avgift tas ut 12 månader om året. Du kan vi ju undra hur det kommer sig att i Olofström där (s) har egen majoritet tas avgiften ut 12 månader om året. Kommer (s) i Ronneby att ta (s) i Olofström i örat. Även Sölvesborg där Socialdemokraterna styr tas avgiften ut 12 månader om året.

Vi kan då konstatera att oppositionen i Ronneby hänger sig åt populism och inte på något vis är mogna att axla ansvaret för kommunen. Kanske beror det på det maktvakum som just nu råder i det socialdemokratiska partiet i Ronneby. Jan-Anders Palmqvist har fått en ersättare utsedd men är ändå den som för talan utåt. Det är nog fler än jag som funderar över vem som styr det partiet. Det vet de nog inte själva. Min förhoppning är att partiet ska bli mindre populistiskt och mer ansvarstagande när makten övergår från Jan-Anders Palmqvist till Malin Norfall.

Avliva "Rädda pepparkakan" och andra myter

Amnesty International som arbetar för mänskliga rättigheter i världen och sätter fingret på stater som kränker de mänskliga rättigheterna har 23 000 "gillamarkering" på facebook. Gruppen "Ja till pepparkaksgubben i luciatåget har drygt 18 000 "gillamarkeringar". Mänskliga rättigheter i all sin ära men när någon påstås hota någons pepparkaka, då jävlar!Det är naturligtvis djupt tragiskt att det är denna typ av händelser som får människor att engagera sig. Att människor dagligen blir skändade och ihjälskjutna av al-assads styrkor i syrien verkar inte engagera en bråkdel.
Det går inte en dag utan att flera av ens bekanta på facebook tryckt på gilla på någon grupp med namn liknande "rädda pepparkaksgubben", "rör inte mina jultradition", "skolavslutning i kyrkan", "fläsk i skolan" med mera med mera. Det verkar som att hela den svenska traditionen är hotad av etablissemanget som är rädda för att framstå som rasistiska om man tror facebookflödet. Men är det verkligen så det är?

Nej självklart inte. Ofta är det enskilda händelser som på någon förskola någonstans eller något beslut som någon svensk myndighet fattat. Syftet kan ha varit ett helt annat men i retoriken framstår det genast som att fega svenska politiker gett efter för den påstådda "muslimska invandringen" och att allt som är svenskt så fort som möjligt ska elimineras ur vårt sett att leva. På några timmar blåser man upp dessa händelser till enorma proportioner. Syftet med dessa grupper som skapas kan se oskyldigt ut. Man vill ju bara stödja rätten att vara pepparkaka i luciatåget! Men de som står bakom dessa grupper har en helt annan agenda. Med stöd av bagateller uppförstorade till max kan man nämligen driva tesen att den "muslimska invandringen" trycker på svenska myndigheten för att på sikt göra Sverige till ett muslimskt land. Jag själv kan för egen del inte komma på en enda muslim som stör sig på julen eller påsken. Pepparkaksincidenten kunde ju ganska snabbt avfärdas som ett rent missförstånd, ändå fortsätter gruppen att påstår att man av hänsyn till invandrare tar bort pepparkaksgubbarna ur luciatågen.

I dag kommer återigen krigsrubrikerna tillbaka. Nu klipper man bort scener ur "kalle" och detta är återigen för att invandare kan bli stötta påstås det på facebook. Nu får det fan vara nog! skriver både den ena och den andra på facebook. Att det överhuvud taget inte är något SVT eller Sverige på något sätt har beslutat utan att det är Disney som gjort en ny version bortser man ifrån. På facebook är det just de fega politikerna som gjort detta för att man är rädd för att bli kallade rasister. Detta kommer min själv att få SD att öka i nästa val, var så säker proklamerar någon på facebook. På vilket vis SD i maktställning skulle kunna utöva påtryckningar på det amerikanska företaget Disney för att återinföra de bortklippta scenerna har jag ganska svårt att se.
Ibland hävdar man  att det är politiker från alla partier utom SD som tar denna typ av beslut. Jag kan inte se att detta är något annat än rent ljug.

Den briljanta Johan Hedin skriver på expressen att det är just dessa myter som får SD att växa. Följande är direkt kopierat från Johans artikel

"
Myt 1: "Det är bättre att hjälpa flyktingar på plats än i Sverige"
SD brukar påstå att deras hjärta bultar för att hjälpa flyktingar och fattiga stater "på plats". Men FN-organet UNDP visar att invandrare i rika länder varje år skickar tillbaka 300 miljarder kronor till släktingar i sina hemländer. Det är som en jämförelse ungefär åtta gånger mer än det svenska biståndet. Det är dessutom ett privat bistånd som är utom räckhåll för de ofta despotiska regimer som styr länderna. Bland de bästa sätten att hjälpa fattiga länder är alltså att låta fler komma till Sverige och andra rika länder.

Myt 2: "Brain drain drabbar fattigare länder när arbetskraft flyttar hit"
Logiken är enkel, flyttar välutbildade till rikare länder drabbas fattigare länder av en dränering av kunskap, så kallad brain drain. Problemet är bara att det inte stämmer. Sanningen är att långt fler attraheras av att utbilda sig för att kanske en gång flytta, än de som faktiskt tar steget över gränsen. Som ett exempel har Filippinerna fler sjuksköterskor per invånare än Österrike trots att Filippinerna är världens största "exportör" av sjuksköterskor.

Myt 3: "Man får inte längre ha skolavslutningar i kyrkan"
Skolor får ha skolavslutningar var de vill, och många har det i kyrkor. Faktum är att i nya läroplanen finns det krav på att elever ska lära sig nationalsången och ett antal psalmer. I skollagen slås dessutom fast att undervisningen ska vara icke-konfessionell, så några kristna eller muslimska religiösa skolor som ersätter naturvetenskap med religiösa skapelseläror tillåts inte.

Myt 4: "Inget mer fläsk i skolmatsalen"
På samma sätt som myten om "råttan i pizzan" lever kvar finns det en föreställning att skolor förbjuder fläsk. Men några sådana politiska beslut finns inte och har heller inte funnits. Skolorna bestämmer över sin egen meny. Personligen äter jag visserligen gärna fläsk när jag kan, men något säger mig att maträtten inte framstår som lika aptitlig bland de födda på 00-talet.  "


Johan sätter alltså fingret på att det helt och hållet handlar om missförstånd och myter. Det är just dessa exempel som alltid framförs runt kaffeborden på arbetsplatserna eller av Sverigedemokratiska partiföreträdrare.


Tänk om vi istället kunde få en bra och intellektuell debatt om hur vi kan få in fler människor i arbete, om hur vi kunde minska kränkningar och mobbning i skolan och hur om vi kunde få en debatt om hur vi ska minska den globala uppvämningen.

Vad gäller julfirandet kan vi lugnt återgå till att griljera skinkan, sörpla glögg och titta på kalle. Vad gäller rasism vägrar iallafall att köpa rasisternas agenda!

Rundabordssamtal om kvalitén i skolan

I våras tog kommunledningen i Ronneby initiativ till rundabordssamtal om kvalitén i skolan. Ett gemensamt grepp där Roger Fredriksson (m), Kenneth Micahelsson (c), Lennarth Förberg (m), Jan-Eric Wildros (s) och så jag (c) från politiskt håll tillsammans med Utbildningsförvaltningen och fackförbunden ingår. Skolan och utbildning är ju ett prioriterat område för Ronnebyalliansen och jag är övertygad om att dessa diskussioner måste ske där alla parter är inblandade. På tisdag är det dags igen och då är Knut Hahnskolan platsen för mötet. Ser fram emot konstruktiva diskussioner igen.

Centerpartiet tillsätter chefsekonom

Det här med att vara riktigt, riktigt förkyld är ingen höjdare. Framförallt inte för oss män.
Något som däremot är en riktig höjdare det är att Centerpartiet idag har tillsatt en chefsekonom. Centerpartiet har som ambition att stärka den ekonomiska politiken och som ett led i detta blev det alltså en chefsekonom. Detta tror jag är ett riktigt smart drag. Imon några år tror jag att Centerpartiet är ett betydligt större parti än idag och ett betydligt bredare parti än idag.

Martin Ådahl heter chefsekonomen och kommer direkt från VD-tjänsten på FORES (Grön liberal tankesmedja). Tidigare har Martin varit med och grundat magasinet Fokus och varit senior economist på avdelningen för penningpolitik på riksbanken. Martin har en gedigen utbildning i nationalekonomi och internationell ekonomi på handelshögskolan. Jag har haft förmånen att lyssna på Martin ett par gånger de senaste åren och jag är mäkta imponerad. Förutom att vara ekonomiskt och politiskt mycket kunnig är han enormt engagerad och en duktig retoriker. Centerpartiet har gjort ett smart drag, tro mig!

Se intervjun med Martin här

Till Bryssel

I slutet av veckan som kommer kommer jag att åka till Bryssel med Centerpartiet för ett möte med Centernätverket om Europafrågor. Dels kommer mötet att innehålla en del diskussioner kring regionkommitténs arbete men självklart kommer även fokus att hamna på det stundande eu-valet 2014. För egen del hoppas jag att valet 2014 på allvar handlar om det europa Centerpartiet vill se: ett smalare men vassare EU. Det är ett EU som inte lägger sig i allt men är starkare på de områden de ska syssla med. Kent Johansson som är vår EU-parlamanetariker kommer naturligtvis också att medverka under mötet i Bryssel och det är alltid intressant och givande att höra om hans hårda arbete i parlementet.

Våga säg Nej till Borg Moderaterna!

Han är emot abort, vill förbjuda skillsmässkor och agerar som en riktig konservativ dinosaurie. Nej det är inte Moderaternas Anders Borg jag menar utan Tonia Borg som är den Maltesiska regeringens förslag på ny EU-kommissionär med ansvar för bland annat hälsa. Den liberala gruppen, liksom socialdemoraterna har aviserat att man inte kommer att stödja Borg som kommissionär. Carl Schlyter från miljöpartiet var rädd för att om han inte tillsätts nu så kommer tobaks-direktivet att bli försenat men verkar nu har ändrat sig och sagt att det är otänkbart att stödja Borg. Den konservativa gruppen (europeiska folkpartiet) där de svenska kristdemokraterna och moderaterna ingår kommer såvitt jag förstår att stödja Borg.

Det vore en god gärning att markera för Eu-kommissionen att mänskliga rättigheter inte är någonting vi kompromissar om!

Program för framtidens Blekinge

Tim Svanberg till Riksdagen 2014

 

Jag söker ditt förtroende

                            Programförklaring

 

 

 

 

 

 

 

Jag har valt att ställa upp för Blekinge

Låt det inte råda någon osäkerhet. Centerpartiet i Blekinge är tillbaka till Riksdagen efter valet 2014. Det är jag helt övertygad om. Aldrig förr har det funnits ett så stort behov av ett parti som ser till landsbygdens behov istället för att bara titta på hur storstäderna kan fortsätta växa. Vi har under de senaste decennierna sett en utveckling som innebär att allt mer makt förskjuts från Blekinge till storstadsregionerna. Det är ingen slump. Förutom att storstadsregionerna har en allt större andel av riksdagsledamöterna tillhör en stor del av landsbygdsmandaten partier som inte ser till landsbygdens behov. Min ambition med detta program är inte att presentera kompletta lösningar för alla de problem som finns i vårt län. Istället är ambitionen att peka ut en färdriktning för min politik så att du som väljare kan känna dig trygg i vilka beslut jag kommer att ta och vilka slutsatser jag drar på olika problem. Det är alltså inte möjligt eller ens önskvärt att presentera detaljerade lösningar på allt. Politiker som säger sig ha de enkla lösningarna på de svåra problemen ska man nog ställa mot väggen. Jag kommer framförallt att fokusera på tre områden i min kampanj. Det handlar om Jobb, närhet och Framtidslänet Blekinge.

 

 

”I Tim Svanbergs Blekinge kan du känna dig trygg i att besluten fattas lokalt och att jobb skapas genom företag i utveckling. Tim garanterar hållbara lösningar för framtiden”

Citat: Tim Svanberg

 

 

 

 

 

Blekinge ska bli ett framtidslän
Jag är helt övertygad om att vi i Blekinge har alla möjligheter att bli ett riktigt framtidslän. Vi ligger geografiskt väldigt bra till och på snabb tid kan du ta dig till de nya marknaderna i Östeuropa. När jag träffar människor runt om i Blekinge märker jag att det sjuder av idéer. Men av någon anledning är det längre resa från idé till verklighet i Blekinge. Vi har en struktur som bygger på stora industrier och en stor andel som arbetar inom kommun och landsting. Men för att skapa möjligheter för riktig tillväxt i Blekinge måste vi fokusera på att jobben ska växa fram i de små och medelstora företagen. Men om så ska kunna ske måste vi se till att förutsättningarna finns för att kunna starta företag också på landsbygden. Reglerna för småföretag måste vara och få och enkla. Det måste finnas en väl utbyggds infrastruktur i form av vägar, järnvägar, bredband samt flyg och båt i länet.  Även om man på senare år startat ett arbete som innebär att flaskhalsar på E22an har minskat finns det mycket mer att göra. Stundtals är E22 allt annat än en väg som underlättar färd genom länet. Sydostlänken är också väldigt viktigt för att länet ska kunna växa. Jag tar avstånd från kraftiga höjningar på drivmedel och införande av kilometerskatt för åkernäringen vore en dödsstöt för de människor som vill bo och driva företag på landsbygden. Det handlar också om att förutsättningarna för att våga omsätta sina drömmar måste finnas. Trygghetssystemet måste vara utformat så att människor vågar chansa och satsa utan att förlora allt om man misslyckas. Under tiden fram till valet vill jag träffa så många Blekingebor det går för att diskutera och resonera kring hur vi tillsammans kan skapa förutsättningar för att bygga Framtidslänet Blekinge, för det gör vi tillsammans!

Makten ska stanna lokalt
För mig är det viktigt att besluten tas nära människor. Beslut om hur du vill ha det i din familj ska tas vid ditt köksbord och beslut som rör Blekinge ska fattas i Blekinge. Den maktkoncentration vi sett under många år innebär att allt mer makt flyttas till Stockholm och Blekinge får allt mindre att säga till om. Det syns inte minst i att antalet invånare i Blekinge minskar ständigt samtidigt som Storstadsregionerna ökar. Andra partier ser det som självklart att staten ska bestämma vilken lösning som är bäst för dig och för Blekinge. Detta har inneburit att människor i storstadsregionerna har fått möjlighet att välja välfärd medan Blekingeborna många gånger fått nöja sig med den offentliga välfärden. Det är orättvist. Jag vill se att mer makt flyttas från Stockholm och ut i landet. På så vis får vi möjlighet att bestämma var resurserna gör mest nytta.

Något som är viktigt för att öka Blekingebornas möjlighet att bestämma mer själva är att snarast genomföra det nya skatteutjämningssystemet så som det är föreslaget. Idag förlorar Blekinge och landsbygden stora summor pga att några välmående Stockholmskommuner motsätter sig ett genomförande. Moderaterna är splittrade i frågan medan Centerpartiet kräver att förslaget genomförs. Om det nya skatteutjämningssystemet antas kommer Blekinge att få betydligt bättre förutsättningar att bedriva välfärd. Det är vad jag kallar nära beslut.

Jag vill se småskalighet istället för storskaliga lösningar. Det är när människor går samman och skapar något gemensamt som vi på allvar kan motsätta oss centralplanering och storskalighet. De statliga byråkraterna tycker självklart att det är enklare för de om hela samhället kan planeras vid deras skrivbord, men jag är övertygad om att småskaliga lösningar både är mer flexibla, erbjuder bättre service och ger mer hållbara lösningar. När kommuner planerar att lägga ned offentlig service som exempelvis skolor sluter sig ofta föräldrar samman för att själva ta hand om det som samhället inte orkade med. Människor gör inte som politiker vill utan hittar egna vägar, det är något jag välkomnar. Jag vill se att energi kommer från småskaliga källor som finns nära människor. Under Centerpartiets tid i regeringen har andelen vindkraft ökat från 1 % till 6 %. Det är en utveckling jag verkligen gillar, men ytterligare steg måste tas.  

Jag anser att maten ska vara närproducerad och näringsrik. Det är när du vet var grisen eller kon har levt sitt liv som du också kan känna att du vet var köttet kommer ifrån. Det stora matsvinnet kan också minskas om man känner att vägen till tallriken är så kort som möjligt. Därför är det viktigt att det svenska jordbruket är konkurrenskraftigt. I längden finns det nämligen bara förlorare på att vi köper kött producerat i länder med lägre krav.

Jobb, jobb, jobb
Det absolut viktigaste när man bestämmer sig för var man vill bo är att där finns jobb. Därför måste största möjliga fokus ligga på att skapa jobb och därmed framtidsdrömmar. Jag är övertygad om att jobben inte växer fram i storföretag och offentlig sektor utan i små och medelstora företag. Alla företag som är stora har en gång i tiden varit småföretag men idag är det få företag i Blekinge och Sverige som går från små till stora. Därför måste vi se till att regelverket uppmuntrar företagande och ser det som lika självklart som att vara anställd. De så kallade 3:12-reglerna som beskriver hur stor andel som ska beskattas som inkomst av tjänst och som kapital är krångliga och måste ersättas med ett enklare system. Över huvud taget måste trösklarna för att bli företagare minskas. De som önskar att pröva sina vingar som företagare måste bli uppmuntrade att göra så. Det ska också vara enklare än idag att kombinera möjligheten att vara anställd och egenföretagare.

Ungdomsarbetslösheten är något som bekymrar mig väldigt mycket. Bland unga har arbetslösheten legat på en konstant hög nivå i över tjugo år. Det är helt oacceptabelt att unga stängs utanför arbetsmarknaden. Effekterna av att vara arbetslös en längre tid är enbart starkt negativa. Jag är beredd att vända på varje sten för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Jag kan tänka mig att se över lönenivåerna på arbetsmarknaden den första tiden i arbete. Det är bättre att ha en lite lägre lön i början och komma in och visa vad man går för och sedan komma upp i normal lönenivå än att stanna utanför arbetsmarknaden i år efter år. Men det är viktigt att denna justering är tidsbegränsad och att det finns klara regler för hur lönen ska justeras efter introduktionen. Flera fackförbund har arbetet med denna modell och jag välkomnar detta. Det måste vara billigare än det är idag att anställa någon utan arbetslivserfarenhet. Sen vill jag konkurrensutsätta arbetsförmedlingen som idag är alldeles för dåliga på att förmedla jobb. I snitt förmedlar varje arbetsförmedlare i Sverige ca 1 jobb/ månad. Det är alldeles för lite anser jag. Om du kan anlita den arbetsförmedling som är bäst på att förmedla jobb blir morötterna fler för arbetsförmedlingarna att verkligen förmedla jobb.
Samverkan mellan arbetsmarknad och högskola måste vara tydlig. Jag vill se till att de högskolor som bäst samarbetar med arbetsmarkanden också ska ha högre ersättning.
Jag vill också slå vakt om lärlingsanställningar som gör det möjligt att kombinera studier och arbete. På så vis är det sedan kortare steg in i arbetslivet. När arbetslösheten är så stor som den är har vi inte råd att förkasta förslag bara för att de råkar komma från fel politiskt håll. Jag vill att prestigen läggs åt sidan. Om vi alla samverkar för att hitta de bästa förslagen är jag övertygad om att framtiden är ljus för alla människor som idag inte har ett arbete att gå till. 

Jag söker ditt stöd

Nu söker jag ditt stöd i den interna medlemsomröstningen. Jag vill med ditt förtroende föra Centerpartiet i Blekinge in i Riksdagen. Jag kommer att arbeta stenhårt varje dag fram till valet med att föra ut vår hållbara centerpolitik. Jag kommer att besöka företagare, arbetsplatser och föreningar för att samla stöd för vår politik. Genom att vi börjar så tidigt som vi gör med valarbetet kommer det finnas gott om tid att prata centerpolitik. För att lyckas krävs det ett brett stöd i Blekinge för en politik som innebär att jobben blir fler, besluten förs närmare människor och att Blekinge blir ett framtidslän. Med hjälp av nya mötesplatser på nätet kombinerat med de mänskliga mötena har jag en tydlig och väl förberedd plan för mitt arbete. Nu söker jag

Varför Löfvén stänger dörren för en rödgrön regering

Löfven har nu lämnat ett besked som ställer ännu fler frågor: Något samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet i utrikespolitiken kommer aldrig att bli aktuellt om de röda partierna får majoritet. Det beskedet är intressant ur flera aspekter. Tidigare har ju just utrikespolitiken varit det som ställt till det för "de rödgröna" även om Mona Sahlin hade en överrenskommelse på området i valmanifestet. Utrikespolitik brukar sägas vara ett område du inte kan vinna val på, men förlora ett val på den är fullt möjligt. Att vänsterpartiet hade fått ett stort inflytande i "de rödgrönas" valmanifest på just utrikesområdet märktes då mycket handlade om inställningen till USA.

Samtidigt som Löfvéns besked naturligtvis är klokt ställer jag mig frågan hur han tänker. Självklart kan man inte låta ett parti som Vänsterpartiet ha något inflytande på utrikespolitiken. Det massiva hatet mot USA kombinerat med stöd till suspekta regimer som kännetecknar vänsterpartiets utrikespolitik gör socialdemokraterna klokt i att avlägsna sig ifrån. Men då är frågan: Hur ser nästa steg ut Löfvén? Vem ska du då regera med? Eftersom alla regeringsbeslut tas kollektivt innebär det att det inte är möjligt för en regering bestående av s, v och mp att frikoppla utrikespolitiken och låta detta avgöras i riksdagen. För det första skulle det inte vara möjligt för en reging att fungera alls då. Utrikesministern skulle få sitta på sitt kontor i Stockholm hela dagarna. Dessutom är just utrikespolitik något som verkligen är handgripligen hanterat av regeringen. Med andra ord kommer utrikespolitiken att avgöras i regeringen och antingen viker v och mp ned sig eller så viker socialdemokraterna ned sig. Alternativet som jag tror att Stefan Löfvén tänker sig är att göra som alla socialdemokratiska ledare gjort hittils i modern tid (med undantag för Mona Sahlin): nämligen att regera i en socialdemokratisk minoritet med hoppande stöd i riksdagen. (Budgeten gör de upp med vänsterpartierna och utrikespolitiken gör de upp med de borgerliga). Det scenariot är inte särksilt troligt. För det första kommer vänsterpartierna aldrig att gå med på att bara ha inflytande på vissa delar av regeringspolitiken. De kommer att kräva att få ingå i regeringen.
För det andra är det inte rimligt för ett parti som ligger mellan 30 och 33 % att själv vilda regering.

Frågan är då: Är det möjligen så att Löfvén tänker sig att bilda regering med något annat parti efter nästa val? Det vet vi inte för Stefan Löfvén styr sitt parti som en fackförening. Ett antal kostymklädda män sitter i ett förhandlingsrum och inte förrän de är överens får man reda på vad de tycker. Så ska inte politik fungera.
Bättre då att rösta på Centerpartiet och alliansen.

Varför EU-etablissemanget ska ha en nyttig örfil

EUs långtidsbudget är uppe till diskussion. Minst sagt. Enligt förslaget som EUs ordförandeland Cypern lagt fram får Sverige endast tillbaka 54 öre av varje krona vi betalar in. Den vanligen EU-euforiske Birgitta Ohlsson (fp) har till och med sagt att förslaget är fullständigt oacceptabelt. Nu blir frågan föremål för diskussion på toppmötet i November.

EU-systemet lägger inte budget varje eller varannat år som kommuner och stater gör. Denna enorma byråkrati lägger istället sin budget för perioden 2014-2020. Och det är med anledning av detta som diskussionen blossat upp. Att Sverige tillhör de länder som betalar in per än de får tillbaka får vi väl ändå anse vara till viss del rätt. Dels får vi tillbaka en del ytterligare genom att handel underlättas mellan länderna och om andra länders köpkraft stärks får man väl anta att en del kommer Sverige till godo. Men att Sverige ska vara det lands som betalar absolut mest och får tillbaka absolut minst är allt anna än rimligt. Man kan också fråga sig om det är rimligt att utgiftstaket höjs med 5 % till 1025 miljarder euro samtidigt som många av länderna faktiskt måste hålla i sina plånböcker.

Jag ser det som en självklarhet att nu är det dags för Sverige att vara bråkiga i EU. Sverige får inte vara det lydiga barnet som EU-byråkratin alltid kan lita på. Som jag ser det finns det bara en utväg för Sveriges del och det måste vara att lägga in sitt veto mot varje budget som innebär att Sverige förblir den största nettobidragsgivaren till EU. Det skulle ge EU-etablissemanget en nyttig örfil. Om EU-byråkratin inte ska fortsätta svälla gäller det att de länder som har ordning och reda på sina ekonomier och som alltid förväntas ställa upp med stora transfereringar  sätter sig på tvären. Det skulle ge ett EU som verkligen prioriterar vad som behöver göras och vad som kanske inte låter sig göras.

Ronnebys opposition Sveriges minst konstruktiva?

Ronnebys socialdemokratiska opposition måste nog slå alla rekord o kategorin "mest destruktiva opposition". Vi har flera gånger sett hur oppositionsrådet Jan-Anders Palmqvist står i fullmäktigestolen och med formalia och teknikaliteter slår ned på Ronnebyalliansen. Det handlar alltså mycket sällan om politiska ställningstaganden eller argumentation om vilken väg Ronneby ska gå. Exempel finns där Jan-Anders förlorat en politisk strid och sedan driver igenom sin politik med hjälp av formalia istället. Fler än en gång har Jan-Anders också ställt sig upp och med brösttoner anfört att alliansen tar olagliga beslut. Otroligt intressanant att ett oppositionsråd i Ronneby tydligen har någon typ av domstols ställning och kan avgöra vad som är lagligt och inte.

Intressant är också hur Jan-Erik Wildros och Malin Norfall, bägge s, gick till attack mot alliansen tidigare i höst med anledning av att vi ville göra det attraktivare att bedriva privata familjedaghem. Att oppositionen är emot att föräldrar ska få välja barnomsorg vet vi sedan tidigare. Man anser helt enkelt att kommunens sätt att bedriva barnomsorg pasar alla lika bra och att (s) vet bäst vilka som ska sköta välfärden. Att exempel efter exempel visar hur bra privata familjedaghem är bryr de sig mindre om. Vid ett par tillfällen har man även hänvisat till hjärnforskare som visar att hjärnaktiviteten är som störst i ålder 3-5 år och att man därför måste gå på kommunal förskola. Den som inte förstår det logiska sambandet kan ju alltid ringa en vän.
Det man reagerade på i samband med utredningen som skulle föreslå förbättringar för de som bedriver privata familjedamhem var att man höjde beloppet som utgår i ersättning för mindre barnn. Detta ansåg socialdemokraterna tar resurser från förskolan. det intressanta i sammanhanget är två saker. För det första är privata familjdaghem inte särskilt vanligt förekommande i Ronneby och kostnaden skulle knappast bli så mycket högre. För det andra ka man knappast påstå att alliansen tar resurser från förskolan när socialdemokraterna i budgeten gav 3 miljoner mindre till Utbildningsnämnden än vad alliansen gjorde innevarande år. Krokodiltårar alltså.

I budgetförslaget till nästa år har nu socialdemokratern gjort det igen. Man svänger hit och dit och nu ska ännu mer krokodiltårar fällas. Nu är man upprörd över att alliansen tillskjuter ca 500 000kr för att vidare förbereda uppstart av flygtekniskt gymnasium i Ronneby. Detta trots att Jan-Erik Wildros i nämnden mycket aktivt drivit på i denna fråga. Nu anser man att dessa pengar istället ska skjutas in i förskolan. Frågan är om Wildros nu ändra uppfattning i frågan eller om det är så att hans engagemang i frågan om flygtekniskt gymnasium har överprövats av Jan-Anders Palmquist?

Detta visar på att vi har en opposition i Ronneby som inte är att lita på. Under de två åren som är kvar av mandatperioden lär vi få ser mer av socialdemokratiskt flip-flopande och antagligen ännu mer krokodiltårar. Nytt oppositionsråd är utsett av socialdemokraterna men frågan är när hon kommer att tillträda och frågan är vilka roll hon kommer att spela fram till valet. Att Jan-Anders kommer att spöka i kulisserna är jag helt övertygad om.

Olofström behöver ett nytt styre

Jag såg häromdagen att Olofströms Utbildningsnämnds ordförande Rolf Persson (s) förklarade att nämnden hade sagt nej till en ansökan om att få starta enskild pedagogisk omsorg i hemmet. Centerpartiet hade röstat för ansökan. Det är inget konstigt med att socialdemokraterna säger nej till alternativ, det är en del av deras politik. Men Rolfs förklaringar är minst sagt märkliga. Det går ut på två saker

1. Enskilda altternativ tränger undan kommunal verksmahet och det är kommunen som är bäst på att ta hand om våra barn.
2. Vi har hört med andra kommuner och erfarenheterna är inta bra av enskild pedagogisk omsorg


Detta är alltså klasiska socialdemokratiska argument mot privata familjedaghet. Jag är helt med Rolf om att de kommunala förskolorna och de kommunala familjedaghemmet håller hög kvalité men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. Om föräldrar anser att ett privat familjedaghem passar de bättre så förstår jag inte varför de inte skulle få välja detta. Det är så typiskt socialdemokraterna att sätta sig över andra människors beslut och säga att det vi gör är bättre än de andra så det bästa är att ni bara får välja vårt alternativ.
Den andra punkten förvånar mig. Jag skulle gärna vilja veta vilka andra kommuner Rolf har pratat med. I Blekinge finns det bara två kommuner som har privata familjedaghet och det är i Karlskrona och i Ronneby. I Ronneby har vi väldigt goda erfarenheter av familjedaghemmet luvan och om Rolf hade bemödat sig med att höra med Ronneby kommun så hade han fått svaret att det är en god verksamhet som kompletterar den kommunala förskolan på ett bra sätt. Jag har heller inte hört några negativa kommentarer om Karlskronas verksamhet. Så återigen vore det intressant att se vilka kommuner som har negativa erfarenheter. Och i Ronneby handlar det om ca 5 barn som är inskrivna i enskild pedagogisk omsorg. Det kan väl knappast ha någon större inverkan på den kommunala verksamheten Rolf?

Det är tydligt att Olofström är i behov av nytt politiskt styre och inte minst Rolf Jönsson och Malin Åman  från Centerpartiet har företrätt partiet på ett ypperligt sätt de senaste åren i opposition. Efter nästa val kommer de att företräda partiet i majoritet. Det är jag övertygad om

jag vägrar vänja mig

Ja så heter Centerpartiets arbete mot ungdomsarbetslöshet. För det är faktiskt precis så. Många unga har blivit så vana vid ungdomsarbetslösheten som varit hög i över 20 år att de inte längre ser det som särskilt lönt att söka ytterligare jobb. Centerpartiets undersökning visar att varannan ansökan för ett jobb inte ens besvaras. Var tredje människa känner någon som helt gett upp tanken på att någon gång få ett jobb. Detta är helt förödande. Om inte vi får bukt på ungdomsarbetslösheten kommer hela ungdomsgenerationen att tappa tilltron till det mesta i livet. Centerpartiet är det parti som tar ungdomsarbetslösheten på allra störst allvar. Det är vi som presenterar lösningar på problemen men många av de andra partierna bemöter våra förslag med kyla och ignorans. Problemet för de är att de inte presenterar några förslag som ger jobb till unga människor. Men vi vägrar att låta de sätta dagordningen. Vi kommer att fortsätta slåss för varje ung människas möjlighet att få ett jobb och därmed livskvalité.

Våra förslag för att bekämpa ungdomsarbetslösheten:

Lägre introduktionslöner: Så att det blir billigare att anställa unga människor utan arbetslivserfarenhet. Bättre med lägre lön i början än ingen lön alls. Att vara utan lön i flera år är förödande för livsinkomsten

Förändrade turordningsregler: Så att det blir enklare att anställa unga. Dagens turordningsregler gynnar endast de som redan är etablerade på arbetsmarknaden

Bättre samverkan mellan högskolan och företag: Det är enormt viktigt att studenterna tidigt i sin utbilding kommer i kontakt med arbetslivet

Lärlingsanställningar: Så att de som vill ska kunna kombinera utbildning och arbete

Bättre villkor för mindre företag: Så att de kan växa och anställa fler unga.

Jobbpeng: Så att de privata arbetsförmedlningar som specialiserar sig på att fixa jobb åt unga kan få betalt av det offentliga

Kommentarer om alla kommentarer

I Torsdags gick jag ut med att jag ställer upp som kandidat inför medllemsomröstningarna i Blekinge för att fastställa riksdagslistan till valet 2014. Den respons jag fått är jag minst sagt glad med. Alla de varma och tillönskande kommentarerna är riktigt roliga att läsa.

Det var i Blekingeposten som nyheten först publicerades. En bra och upplysande artikel som beskriver vilka frågor jag vill driva i Riksdagen. Dock var det två uppgifter som är fel i artikeln. Jag har inte som det står i artikeln utsetts till toppkandidat. Toppkandidat är ett begrepp som möjligen kan beskriva de översta på riksdagslistan och vilka som hamnar överst på riskdagslistan avgörs efter medlemsomröstning och sedan en stämma. Ronnebykretsen nominerade flera personer till riksdagslistan och jag är en av dem. Jag kommer nu att arbeta mycket hårt för att få medlemmarnas förtroende at vara toppkandidat i valet. Någon toppkanidat är således inte utsedd på något vis.
Sen var det 2006 och inte 2010 jag var 2:a namn på riksdagslistan.

Det värmer gott att läsa alla härliga kommentarer.

Jag kandiderar till Riksdagen

I Centerpartiet i Blekinge har vi beslutat oss för att vara klara med Riksdagslistan betydligt tidigare än tidigare val. Vi kommer att ha en lista färdig till våren 2013 och på det viset kommer vi att jobba stenhårt för att föra partiet tillbaka till Riksdagen.

Jag har beslutat mig för att ställa upp. Jag vill ta Centerpartiet tillbaka till Riksdagen som vi inte haft Blekingemandat i sedan 1994. Det är hög tid att Blekinges framtidsfrågor framförs i Sveriges hösta beslutande församling. Jag kan inte sitta stilla och se hur storstadsregionerna växer och växer på Blekinges bekostnad. Jag kan inte förstå varför allt mer ska koncentreras till maktcentrat i Stockholm. Blekinge är ett landskap och län som drabbats väldigt hårt av finanskriser och långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav. Blekinge har genom jantelag utarmats och befolkningen minskar ständigt.

Jag vill bryta detta mönster. Jag vill gå till val på en framtidsagenda för Blekinge. Hur vänder vi den negativa befolkningsutvecklingen som drabbat oss i så många år? Hur bidrar vi till att små och medelstora företag vågar satsa och vidareutveckla? Hur kan vi med vår geografiska placering mot nya Europa bäst tillvarata den fördel det innebär att vara fönster mot öst? Hur ser vi till att Blekinge blir ”regionen” i Sverige alla talar om i positiva ordalag? Hur kan Blekinge bli den snabbast växande regionen i Sverige? Hur kan vi känna trygghet i våra liv? Det saknas inte utmaningar.

Befolkningsutvecklingen har under många, många år varit negativ för Blekinges del och leder till negativa konsekvenser på många sätt. Det vi ser är att befolkningsutvecklingen varit särskilt negativ på landsbygd och i de mindre samhällena. Konsekvenserna av att antalet människor på landsbygden minskar ser vi i Blekinge i allra högsta grad. Skolor, vårdcentraler och bensinstationer är bara några få exempel på vad landsbygdens boende blivit fråntagna på senare år. Vi ser också att maktbalansen förskjuts när Storstäderna ökar och ökar samtidigt som landsbygdslän som Blekinge minskar. I den offentliga makten blir storstäderna allt mer mäktiga och landsorten blir allt mer maktlös. Kanske är det därför tunnelbana i Stockholm pekas ut som riksintresse av en del partiledare. Jag menar inte att Stockholm ska motarbetas eller hållas tillbaka men att tillskjuta nationella resurser till storstadsregionerna innebär per automatik att maktbalansen förskjuts ytterligare.

Blekinge är dominerat av offentlig sektor och stora företag som arbetsgivare. Men för att skapa en arbetsmarknadsregion som inte är så sårbar för finansiella kriser och tillfälliga efterfrågestörningar i enstaka branscher är det enormt viktigt att framtidens jobb växer fram i små och medelstora företag. På det viset lägger vi inte alla ägg i samma korg och arbetsmarknaden blir mindre utsatt. Vi får heller inte glömma att alla stora företag en gång i tiden både varit små och sedan medelstora. För att skapa ett företagsklimat som ligger i topp i landet är det nödvändigt att politikerna lyssnar på de som skapar företagen, dvs företagarna själva. Det är nödvändigt för politikerna att gå ”ut och lära” istället för gå och ”lära ut”. Jag är övertygad om att arbetslösheten går att knäcka genom att låta framtidens jobb växa fram i de små och medelstora företagen. Det är företagarna som skapar jobb och tillväxt, vilket gör att det offentliga har medel att satsa på vård, skola och omsorg. Medel att satsa kommer aldrig från kommunerna utan från det privata näringslivet.

Egentligen har Blekinge ett utgångsläge som är det optimala. Vi är länet som ligger med våra fönster mot nya marknaden som växer så det knakar. På en timme kan vi vara i Polen, Ryssland och Baltikum. Det är ett geografiskt läge som borde innebära fördelar andra län gått miste om. Finanskris till trots växer ekonomierna i de forna östländerna och människorna ser en ökande levnadsstandard. Om vi inte tar detta tillfälle i akt att positionera oss kommer liknande chanser troligen aldrig tillbaka. Blekinge har allt chans i världen att vara fönstret mot de nya marknaderna.

Viktigt är också att människor kan känna trygghet i livet. Om du inte känner trygghet vågar du heller inte satsa. Trygghet kan innebära så mycket. I grunden handlar det om att du kan ställa mat på bordet och att du har tak över huvudet. Men om du blir allvarligt sjuk eller förlorar jobbet är det viktigt att du snabbt ges möjlighet att tillfriskna och återvända till arbetsmarknaden. Ibland sägs livet vara ett högriskprojekt och så är det säkert, men med smart planering och stöttning kan riskerna minimeras. Jag vill ha ett varmt samhälle som ser alla och erbjuder trygghet vid svåra tider. Trygghet kan också betyda att man inte blir beroende av andra människor bara för att man blir sjuk eller arbetslös. Alla behöver känna att deras förmåga värdesätts.

Det är några av de frågor jag kommer att försöka besvara i min kampanj för att ta Centerpartiet i Blekinge till Riksdagen.  Om vi tar tillvara på alla möjligheter som finns kommer vi att vara i toppen framöver, men det kräver ett framtidsinriktat och långsiktigt hållbart tänkande.

Under tiden fram till nomineringsstämman för riksdagsvalet kommer jag att åka länet runt för att prata om våra utmaningar. Jag har viljan, engagemanget och politiken för att föra oss tillbaka till Riksdagen. Visst vill du vara med mig på resan? Jag ber dig som centerpartist om ditt stöd i den interna medlemsomröstningen.

Min kampanj kommer att vara både intensiv, energisk och synlig. Det kommer inte att gå en Bleking förbi att jag driver en kampanj för att få tillbaka Blekinge C i Riksdagen. Jag kommer att vara ute och möte väldigt mycket folk och jag kommer att vara där det händer saker. 

Jag vill nu träffa centerpartisterna i Blekinge för att berätta om min vision för Blekinge. Vad kan jag tillföra i Riksdagen och vad behövs för att vi ska återta riksdagsmandatet. Så tveka inte att höra av dig till mig så kommer jag ut till ditt avdelningsmöte.  Nu startar en resa som har sitt mål hösten 2014 då jag och Centerpartiet återtar Blekinges riksdagsmandat.

vem vann debatten?

Jag lovade igår att komma med en liten analys av debatten mellan vicepresidentkandidaterna Joe Biden och Paul Ryan. Joe Biden är ju sittande vicepresident och ställdes mot republikanernas Paul Ryan som ju är Mitt Romneys parhäst. Många har sagt att det var en dålig debatt och att debattledaren även denna gång gjorde ett dåligt jobb (förloraren brukar direkt hacka ned på formatet och debattledaren). Den här gången var det republikanerna som snabbt var ute och förklarade att det inte var rättvist och att debattledaren tillät Biden att avbryta för mycket. Själv tycker jag att det var en mycket bra och underhållande debatt.

Joe Biden är känd för sitt alter ego "Bad Joe" och även denna gång fick vi stifta bekantskap med denna figur. För att introducera Joes debattstil inleder jag med detta klipp från de demokratiska primärvalen 2008 när Biden var med och kämpade om att bli partiets presidentkandidat. Elegant.


Genom att skratta, flina, grimasera och avbryta styrde Joe Biden debatten exakt dit han ville ha den. han fick Paul Ryan att komma av sig, att framstå som en pajas som man kan skratta åt och så fort Ryan pratade om att man måste komma överens över partigränserna skrattade Biden. På det viset punkterade han stora delar av Ryans argumenation. Biden som sådan är ju en alldeles utmärkt retoriker och enligt mig betydligt bättre än Obama i debatter. Det är ett rent nöje att lyssna på Bidens argumentation som bygger på känslor och stark övertygelse men utan att komma bort från att ha koll på faktan. Möjligen kan skrattandet och den buffliga stilen ge minuspoäng i väljarnas ögon. Jag ger Biden 8 av 10 för sina insatser.


Paul Ryan i sin tur är också en duktig retoriker, men kanske främst när han får prata fritt utan att bli avbryten av en motdebattör. Ryan tillhör ju den del av republikanerna som står för förnyelse. I denna debatten tycker jag att han gjorde bra ifrån sig men inte mer. Han kom ofta av sig av Bidens agerande och framstod som en skolpojke som läxades upp. Han hade dessutom väldigt svårt att svara på konkreta detaljer om sitt budgetförslag. Troligtvis för att det inte är helt färdigtänkt utan bara en grundplåt. Men jag övertygades inte av Ryan och jag hade faktiskt högre retoriska förvätningar på honom. Jag ger honom 6 av 10.




Vem vann då debatten. Biden fick ju av mig lite högre betyg än Ryan och jag tycker definitivt att han vann. Samtidigt tycker jag att Ryan var lugnare och mer resonerande. Ska vi försöka oss på en bedömning så tror jag att debatten slutade så här: Biden 55%, Ryan 45 %. Jag tror att Biden har hjälpt Obamakampanjen att elda på lite. Andra analyser hittar du här och här Vad tycker du? Döm själv: