Personvalskampanj

Under sensommaren kommer jag att undersöka möjligheten att bedriva en personvalskampanj till Riksdagen 2010. Jag vill se vad det finns för möjligheter att bygga upp ett kampanjteam kring mina frågor, vilket stöd det skulle kunna finnas för min kandidatur samt formulera det politiska programmet jag skall gå till val på. I förra valet gick jag till val på väldigt många frågor och hade ett brett spektra med förslag. Den här gången kommer jag att arbeta annorlunda. Det är inte möjligt att fokusera på alla frågor samtidigt. Jag kommer att fokusera på ett par problemformuleringar och presentera mina förslag för att komma till åtgärd. Det kommer att vara en kampanj som bjuder in alla som delar min problemformulering att vara delaktiga. Jag är nämligen övertygad om att vi tillsammans kan skapa något nytt i valet 2010. Du får gärna hänga med.

Radiointervju

BLev igår intervjuad av SR Malmö angående Centeruppropet och idag ligger intervjun ute för "avlyssning".

Även Laszlo intervjuas.

Bör barnbidraget behovsprövas?

Jag tycker det är en mycket intressant frågeställning som jag den senaste tiden ägnat betydligt med tid åt. Det är inte helt lätt att avgöra då det finns flera aspekter att ta hansyn till.

Som den liberal jag är är det framförallt två alternativa hänsynstaganden som orsakar mest huvbudbry i frågor. Jag som liberal måste ständigt ifrågasätta statliga utgifter och åtaganden då de ofta (ok, för det mesta) inskränker i människors frihet. Att staten betalar alla, miljonär som fattiglapp strax över lakanet i månaden per barn är naturligtvis inte gratis för oss skattebetalare. Detta är självklart ett argument för att banbidraget kan 1. sänkas, 2. behovsprövas. Alternativ nummer ett är i dagens samhälle otänkbart eftersom samhället önskar fler barn till världen som i framtiden kan bidra till skatteintäkter, framförallt eftersom vi möter en allt mer åldrande befolkning som skall försörjas av någon. Alternativ nummer 2 är ett alternativ som säkerligen har i särklass störst stöd bland allmänheten. Vem har inte hört det skvallras om att grannen tar barnbidraget direkt ner på sparkontot eller åker till bensinmacken om tankar på merzan. Är det verkligen den typen av åtaganden som staten ska göra? Samtidigt är det ett alternativ som liberaler inte kan stödja då staten ska behandla alla lika och bidrag bör i den mån de finns vara generella och omfatta alla i kategorin.

Frågan är inte inte helt lätt. Men det finns självklart andra vinklar på frågan som man måste belysa. Luxemburgs som exempel ger varje person som har barn ett skatteavdrag och efter tre barn är du helt inkomstskattebefriad. Jag tycker iofs inte att det är helt optimalt det heller då jag anser att staten inte ska blanda sig i hur många barn du ska ha. Staten måste ut ur sängkammaren och gå mot en mer generell attityd. Jag kan nog köpa att barnbidraget ligger på den nivå de ligger i dagsläget. Det finns andra typer av bidrag man bör se efter först.

Lilla torg-centern

Har inte hunnit blogga sedan i söndags, men då hade vi i alla fall årsmöte med lilla torg-centern, vilket var mycket trevligt. Det är ett piggt gäng som kommer att innebära en rejäl framgång för de liberala idéerna i malmö. För övrigt fick jag årsmötets förtroende att sitta som ledamot i styrelsen, det blir kul och roligt. Det blir spännande att se var lilla torg-centern befinner sig om ett år

Monopolet faller

Idag kommer den glädjande nyheten att Apoteksmonopolet avvecklas. Jättebra att regeringen vågat ta tag i frågan och ryckt bort apoteket från statens vidriga klor. Som vanligt skall ju naturligtvis sossetv (SVT) komma med ett bissart inslag i frågan. Vinklingen är som så här:
"I Norge har man redan försökt skrota statsmonopolet på apotekstjänster och det gick inte alls bra, priserna är högre än i Sverige". Detta var något av det absolut dummaste jag har hört. I inslaget tas det upp att vissa läkemedel kostar dubbelt så mycket i Norge som i Sverige och i norska kronor. Vad man glömmer att tillägga är att i Norge kostar en kebab 99 NOK, en kopp kaffe 35 NOK och spriten ska vi bara inte prata om. Det är alltså definitivt inte något unikt för läkemedel men snarare något unikt för Norge som för övrigt har en lag som säger att läkemedel som inte längre är patenterade måste ha ett 80 % lägre pris än tidigare (någon som känner igen typen av lagförslag från Ayn Rands "och världen skälvde"

Det är dessutom fullständigt befängt att försöka få situationen att framstå som att Norge är ett av de få länder som försökt avreglera denna marknaden. Snarare är det Sverige som tillsammans med Kuba och Nordkorea är ensamma om att inte ha avregerlat apotekstjänsterna. Som grädde på moset har man bjudit dit Tomas Enerot från sossarna till studion (via länk) som försöker säga att det inte är för inte som vissa apoteksbolag i Norge är föremål för ekobrottsutredningar. Fullständigt befäng uttalande. " Men det är ju inte för inte som Sjödin åtalades och fälldes för krogslagsmålet.

Vi liberaler måste fånga tillfället att ge oss ut och förklara hur sjukt det är med statligt ägande av företag.

Det går att läsa mer om det hela här och här

Epoken Federley snart slut

I helgen är det dags för CUFs årliga stämma som är det högsta beslutande organet. Fredrick Federley har aviserat sin avgång för länge sedan så det kommer inte som någon större överraskning. Nu är det dags för en ny förbundsordförande att styra förbundet i den riktning som medlemsmandatet ger dem.

Fredrick Federleys ordförandetid började 2002 strax efter valet (extrastämma i Sollentuna vill jag minnas) och slutar nu 2007. Mycket har hänt sedan dess. När Fredrick tillträdde var vi inte det mest spännande förbundet om jag uttrycker det så. Media sket ganska högaktningsfullt i vad vi tyckte och var vi förde debatten. För övrigt förde vi kanske inte så mycket debatt över huvud taget. Fredrick såg till att väcka upp förbundet och ganska snart efter sitt tillträde började han målmedvetet visa prov på politiskt ledarskap. För mig står Fredricks ordförandetid för omrövningar av gamla sanningar, förnyelse och nyfikenhet. Fredrick har vågat föra upp ämnet till debatt på ett sätt få vågar. Det har varit fantastiskt spännande att ha fått vara med i denna spännande utveckling av CUF. Vi har vandrat från halvförvirrade Åsa-Nisse Marxister till tydliga liberaler. CUF har visat att det är här man ska vara om man vill bedriva liberal politik.

Det blir nu spännande att se vilken väg förbundet tar under nästa ordförandes ledning. Jag känner ju både Magnus Andersson och Marie Wickberg som kandiderar till ordförandeposten och det gör att jag är övertygad om att jag kommer att vara trygg i förbundet även framgent. Tack för dessa åren Fredrick och lycka till nästa ordförande (vem det än blir)

Att se sig själv i sin nästa

SD har nu kommit upp till en sådan nivå i opinionsmätningarna att det faktiskt går att mäta vad det är för typ av mäniskor som röstar på det partier och resultatet förvånar mig inte direkt. I dagens SvD kan man läsa om detta. Det är lågutbildade män som bott i samma område hela sitt liv, som är rädd för förändringar, inte är intresserade av politik och det är den egna plånboken som står dem närmast. Det är ungefär den analysen jag har gjort ett bra tag. Sverigedemokraterna har kunnat få ett visst fäste i svensk politik tack vare att det finns människor som känner sig osäkra och rädda för förändring, som inte är särkskilt konkurrenskraftiga. Det är självklart att den arbetslösa metallarbetaren är rädd för invandring eftersom det finns "risk" att en invandrare kan vara bättre lämpad för det jobb han utför än han själv. Det är självklart. Ett större upptagningsområde för arbetskraften ökar naturligtvis kompetensen eftersom flera människor ingår i detta område. Men också konkurrensen ökar och detta är många konkurrenssvaga personer rädda för.

Lösningen har man sett i ett nytt parti som egentligen är ett fenomen av den nyss nämnda utvecklingen. En bitterhet kombinerad med en människosyn som hör hemma i betydligt mer auktoritära stater än Sverige skapar grogrund för Sd. Genom att hänvisa till den massmedia de själva misstror, tror de sig kunna skapa acceptans för deras ställningstagande men det kommer aldrig att ske. På min blogg har jag ofta fått frågan hur mycket invandrigen får kosta och hur många som ska behöva bli våldtagna innan jag säger stopp för invandringen. Med denna simpla och avskyvärda argumentation tänker främlingsfientligheten lasta problemen i Sverige på invandrarna istället för systemen. Människor upphör att vara människor för att istället bli brickor i ett rasbiologiskt spel där hatets grisiga spelregler härskar. Det äcklar mig. Det värsta är att dessa grupper kallar sig kristna. Kristendomen står inte för intolerans, hat och bitterhet utan snarare förlåtelse, tolerans och öppenhet. Att se sig själv i sin nästa. Jag kommer aldrig att acceptera en ordning där människovärdet reduceras till en kostnadspost i en arisk resultaträkning. Vad Sverige behöver är mer öppenhet och större tolerans där människor ses som just människor och inte djur som man kan slänga hit och dit hur som helst. Denna motsättning mellan de människor som faktiskt bor på samma planet är fruktansvärd och måste tas på allvar, vi har förut sett att en ignorans av dessa varningssignaler mycket väl kan få hela samhällen att gå under

Om statligt ägande

Då är jag tillbaka igen.

I Sydöstran och BLT har man nyligen kunnat läsa en del insändare av diverse socialister som kräver folkomröstning kring utförsäljningen av statliga bolag. Varför kan jag faktiskt inte förstå. Men det kanske beror på vilket förhållningssätt man har. För min del ska staten i så få fall det bara är möjligt påtvinga människor bördor av olika slag. Då staten har för avsikt att förvärva ett objekt bör ju detta i rimlighetens namn föregå av något slags samråd då staten tar på sig ännu större andel av nationens ägande och följaktligen påför människorna ännu större bördor. Men när staten tänker göra medborgarna friare genom att sälja ut statliga företag kan detta bara ses som något av godo av en liberal.

Trevlig påsk !

Läs om varför Per lämnade fp, Ronneby

bild: Ronneby kommun

Per Ericsson, folkpartisten som inte gått en ronnebybo förbi förklarar i dagens BLT varför han lämnar fp i Ronneby. Alla som engagerat sig partipolitiskt vet att det krävs mycket mod att våga gå ut med en artikel av denna dignitet. Det är nog många som beklagat att inte Per Ericsson står för ledningen i folkpartiet i Ronneby. Om Per hade suttit vid ratten är jag övertygad om att folkpartiets själ inte hade sålts till belsebub

----------------------------------------------------------------------------------------------

update1: Eftersom BLTs artiklar bara finns tillgänliga en dag efter publicering kommer här även länken till Sydöstrans artikel.

Eller så kan ni läsa på Per Ericssons egen blogg

Vad vill fp ?

Dagens dolkstöt står folkpartiets Erik Ullenhag för på DN-Debatt där han förklarar att Centerpartiet har blivit för liberalt och att detta kan skada Alliansen. Artikeln går i stort ut på att även om vi i C kallar oss för socialliberaler så är vi snarast nyliberaler och detta kommer vänstersidan att använda sig av och utmåla oss som högerspöken. Det är en märklig ståndpunkt för en som kallar sig liberal. Ullenhag menar alltså att den ideologi han tjänar är sprungen ur en idérörelse man gör bäst i att kalla högerspöke.

Att fp ibland kan vackla i sin borgerliga övertygelse är ju i sig inget nytt. Tänker på samarbetet med S i Ronneby där makten var viktigare än idé. Det är ingen hemlighet att fp är Alliansens svaga länk och jag skulle faktiskt inte förvåna mig om fp en vacker dag bryter sig ur Alliansen för vidare samarbete med socialdemokraterna även på riksplan.
Tänk er efter valet 2010 om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen med en vägmästarposition, då är jag övertygad om att fp är det första partiet att gå ihop med Socialdemokraterna. Sorgligt men sant. Ullenhags debattartikel anser jag tyda mer på ideologisk vilsenhet än oro för var Centerpartiet är på väg.