Slödder

Ja ungefär så var de väl Sarkozy kallade de våldsverkare i förorten som stack bilar i brand för något år sedan. Nu är det dags igen för terroristvänstern att ge sig ut på sin bersärkargång. I det här fallet är det faktiskt befogat att kalla våldsverkarna för slödder. Nu handlar det om odemokratiska vänsterextremister som helt enkelt inte accepterar att en person med en annan ideoligsk hemvist än de själva vinner valet. Det är mycket tragiskt att se och tyvärr kommer det nog inte att ta slut än. De här personerna känner vi igen. De finns i Sverige också, i form av Osynliga partiet, ni kommer ihåg de där bortskämda översklassungarna som älskade att trasha fönsterrutor hos meningsmotståndare. Det demokratiska samhället får aldrig ge vika för den här typen av våld. Aldrig

Franska valet

Tänkte egentligen skriva detta inlägget igår men en partiledaravgång kom emellan. I förrgår fick vi resultatet från första valomgången i Franska presidentvalet. Francois Bayrou som jag hade hoppats på kom på en hedersvärd tredjeplats och kan mycket väl bli aktuell som premiärminister efter parlamentsvalet längre fram, hans popularitet har blivit enormt stor. Valet slog hur som helst ut på ett sådant vis att fransmännen tvingas välja mellan pest eller kolera. Både Socialdemokratiska Royal och konservativa Sarkozy har en nationalistisk underton som har till syfte att ta högerextreme väljare som förr har röstat på LePen. Jag tror tyvärr att Frankrike ligger ganska illa till i den internationella konkurrensen och inte lär det bli bättre nu. Om jag skulle tvingas välja mellan dessa två skulle jag välja Sarkozy.

The European social model

Det har kanske framgått tidigare att jag anser att olika sociala modeller egentligen inte är särskilt sociala utan snarare utestängande och bakåtsträvande. Den så kallade svenska modellen, som egentligen är död i och med att LAS kom till har väl mest hjälpt facket att behålla sina maktpositioner. I Frankrike hur som helst är det dock ett mycket stort problem som landet står inför. Det har väl framgått med all tydlighet på senare tid att Frankrike inte är ett land med strålande tillväxt och blomstrande näringsliv. Ett oerhört stelbent land där facket på ett mycket framgångsrikt sätt lyckats sätta käppar i hjulen för den ekonomiska tillväxten i landet.

Ett exmepel som togs upp på CNN idag är vinproducerarproblematiken. I Frankrike har man en 35-timmars arbetsvecka. I den globala konkurrensen har vin från länder med arbetare som är beredda att arbeta mer än 35 timmar i veckan kommit att börja slå ut exemeplvis Bordeux-vin. Att anställa ytterligare personer kan vara kostsamt för en liten vingård så man struntar i det. Nu riskerar en av Frankrikes flaggskepp att gå om intet på grund av fackföreningar och idiotiska "sociala" konstruktioner. Hotet mot landet är även större än det ser ut vid en första anblick. Om socialistkandidaten segoléne royale vinner har hon lovat att införa extraskatter på företag som importerar och böter till företag som lägger viss del av sin verksamhet utomlands. Socialisterna står för denna tids nationalism där de ständigt sätter den inhemska produktionen i främsta rummet. Det är en ond cirkel som riskerar att leda till ännu mindre flexibilitet och därmed ännu lägre tillväxt.

Jag är ganska säker på att Europa kan bli världsledande på tillväxt och ganska snartgå om USA, men det kräver omfattande omstruktureringar. Förvånansvärt i positiv riktining är att den socialistiske preimiärministern i Italien Romani Prodi påbörat liberaliserande reformer i sitt land som garanterat kommer att leda till högre tillväxt och friare medborgare. Det behövs verkligen i det sönderreglerade Italien, ett land där exempelvis bara en barberare och ett bageri är tillåten i varje liten stad. Låt oss hoppas att nästa president i Frankrike vågar ta ett krafttag för att strukturera om landet i liberalare riktning

Bayrou

Som ni kanske har märkt har jag lagt till en banner till den franska presidentkandidaten Bayrou. Mitt stalltips är att han går förbi socilistkandidaten och vinner i andra omgången.