Olofström behöver ett nytt styre

Jag såg häromdagen att Olofströms Utbildningsnämnds ordförande Rolf Persson (s) förklarade att nämnden hade sagt nej till en ansökan om att få starta enskild pedagogisk omsorg i hemmet. Centerpartiet hade röstat för ansökan. Det är inget konstigt med att socialdemokraterna säger nej till alternativ, det är en del av deras politik. Men Rolfs förklaringar är minst sagt märkliga. Det går ut på två saker

1. Enskilda altternativ tränger undan kommunal verksmahet och det är kommunen som är bäst på att ta hand om våra barn.
2. Vi har hört med andra kommuner och erfarenheterna är inta bra av enskild pedagogisk omsorg


Detta är alltså klasiska socialdemokratiska argument mot privata familjedaghet. Jag är helt med Rolf om att de kommunala förskolorna och de kommunala familjedaghemmet håller hög kvalité men det ena behöver faktiskt inte utesluta det andra. Om föräldrar anser att ett privat familjedaghem passar de bättre så förstår jag inte varför de inte skulle få välja detta. Det är så typiskt socialdemokraterna att sätta sig över andra människors beslut och säga att det vi gör är bättre än de andra så det bästa är att ni bara får välja vårt alternativ.
Den andra punkten förvånar mig. Jag skulle gärna vilja veta vilka andra kommuner Rolf har pratat med. I Blekinge finns det bara två kommuner som har privata familjedaghet och det är i Karlskrona och i Ronneby. I Ronneby har vi väldigt goda erfarenheter av familjedaghemmet luvan och om Rolf hade bemödat sig med att höra med Ronneby kommun så hade han fått svaret att det är en god verksamhet som kompletterar den kommunala förskolan på ett bra sätt. Jag har heller inte hört några negativa kommentarer om Karlskronas verksamhet. Så återigen vore det intressant att se vilka kommuner som har negativa erfarenheter. Och i Ronneby handlar det om ca 5 barn som är inskrivna i enskild pedagogisk omsorg. Det kan väl knappast ha någon större inverkan på den kommunala verksamheten Rolf?

Det är tydligt att Olofström är i behov av nytt politiskt styre och inte minst Rolf Jönsson och Malin Åman  från Centerpartiet har företrätt partiet på ett ypperligt sätt de senaste åren i opposition. Efter nästa val kommer de att företräda partiet i majoritet. Det är jag övertygad om

jag vägrar vänja mig

Ja så heter Centerpartiets arbete mot ungdomsarbetslöshet. För det är faktiskt precis så. Många unga har blivit så vana vid ungdomsarbetslösheten som varit hög i över 20 år att de inte längre ser det som särskilt lönt att söka ytterligare jobb. Centerpartiets undersökning visar att varannan ansökan för ett jobb inte ens besvaras. Var tredje människa känner någon som helt gett upp tanken på att någon gång få ett jobb. Detta är helt förödande. Om inte vi får bukt på ungdomsarbetslösheten kommer hela ungdomsgenerationen att tappa tilltron till det mesta i livet. Centerpartiet är det parti som tar ungdomsarbetslösheten på allra störst allvar. Det är vi som presenterar lösningar på problemen men många av de andra partierna bemöter våra förslag med kyla och ignorans. Problemet för de är att de inte presenterar några förslag som ger jobb till unga människor. Men vi vägrar att låta de sätta dagordningen. Vi kommer att fortsätta slåss för varje ung människas möjlighet att få ett jobb och därmed livskvalité.

Våra förslag för att bekämpa ungdomsarbetslösheten:

Lägre introduktionslöner: Så att det blir billigare att anställa unga människor utan arbetslivserfarenhet. Bättre med lägre lön i början än ingen lön alls. Att vara utan lön i flera år är förödande för livsinkomsten

Förändrade turordningsregler: Så att det blir enklare att anställa unga. Dagens turordningsregler gynnar endast de som redan är etablerade på arbetsmarknaden

Bättre samverkan mellan högskolan och företag: Det är enormt viktigt att studenterna tidigt i sin utbilding kommer i kontakt med arbetslivet

Lärlingsanställningar: Så att de som vill ska kunna kombinera utbildning och arbete

Bättre villkor för mindre företag: Så att de kan växa och anställa fler unga.

Jobbpeng: Så att de privata arbetsförmedlningar som specialiserar sig på att fixa jobb åt unga kan få betalt av det offentliga

Kommentarer om alla kommentarer

I Torsdags gick jag ut med att jag ställer upp som kandidat inför medllemsomröstningarna i Blekinge för att fastställa riksdagslistan till valet 2014. Den respons jag fått är jag minst sagt glad med. Alla de varma och tillönskande kommentarerna är riktigt roliga att läsa.

Det var i Blekingeposten som nyheten först publicerades. En bra och upplysande artikel som beskriver vilka frågor jag vill driva i Riksdagen. Dock var det två uppgifter som är fel i artikeln. Jag har inte som det står i artikeln utsetts till toppkandidat. Toppkandidat är ett begrepp som möjligen kan beskriva de översta på riksdagslistan och vilka som hamnar överst på riskdagslistan avgörs efter medlemsomröstning och sedan en stämma. Ronnebykretsen nominerade flera personer till riksdagslistan och jag är en av dem. Jag kommer nu att arbeta mycket hårt för att få medlemmarnas förtroende at vara toppkandidat i valet. Någon toppkanidat är således inte utsedd på något vis.
Sen var det 2006 och inte 2010 jag var 2:a namn på riksdagslistan.

Det värmer gott att läsa alla härliga kommentarer.

Jag kandiderar till Riksdagen

I Centerpartiet i Blekinge har vi beslutat oss för att vara klara med Riksdagslistan betydligt tidigare än tidigare val. Vi kommer att ha en lista färdig till våren 2013 och på det viset kommer vi att jobba stenhårt för att föra partiet tillbaka till Riksdagen.

Jag har beslutat mig för att ställa upp. Jag vill ta Centerpartiet tillbaka till Riksdagen som vi inte haft Blekingemandat i sedan 1994. Det är hög tid att Blekinges framtidsfrågor framförs i Sveriges hösta beslutande församling. Jag kan inte sitta stilla och se hur storstadsregionerna växer och växer på Blekinges bekostnad. Jag kan inte förstå varför allt mer ska koncentreras till maktcentrat i Stockholm. Blekinge är ett landskap och län som drabbats väldigt hårt av finanskriser och långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav. Blekinge har genom jantelag utarmats och befolkningen minskar ständigt.

Jag vill bryta detta mönster. Jag vill gå till val på en framtidsagenda för Blekinge. Hur vänder vi den negativa befolkningsutvecklingen som drabbat oss i så många år? Hur bidrar vi till att små och medelstora företag vågar satsa och vidareutveckla? Hur kan vi med vår geografiska placering mot nya Europa bäst tillvarata den fördel det innebär att vara fönster mot öst? Hur ser vi till att Blekinge blir ”regionen” i Sverige alla talar om i positiva ordalag? Hur kan Blekinge bli den snabbast växande regionen i Sverige? Hur kan vi känna trygghet i våra liv? Det saknas inte utmaningar.

Befolkningsutvecklingen har under många, många år varit negativ för Blekinges del och leder till negativa konsekvenser på många sätt. Det vi ser är att befolkningsutvecklingen varit särskilt negativ på landsbygd och i de mindre samhällena. Konsekvenserna av att antalet människor på landsbygden minskar ser vi i Blekinge i allra högsta grad. Skolor, vårdcentraler och bensinstationer är bara några få exempel på vad landsbygdens boende blivit fråntagna på senare år. Vi ser också att maktbalansen förskjuts när Storstäderna ökar och ökar samtidigt som landsbygdslän som Blekinge minskar. I den offentliga makten blir storstäderna allt mer mäktiga och landsorten blir allt mer maktlös. Kanske är det därför tunnelbana i Stockholm pekas ut som riksintresse av en del partiledare. Jag menar inte att Stockholm ska motarbetas eller hållas tillbaka men att tillskjuta nationella resurser till storstadsregionerna innebär per automatik att maktbalansen förskjuts ytterligare.

Blekinge är dominerat av offentlig sektor och stora företag som arbetsgivare. Men för att skapa en arbetsmarknadsregion som inte är så sårbar för finansiella kriser och tillfälliga efterfrågestörningar i enstaka branscher är det enormt viktigt att framtidens jobb växer fram i små och medelstora företag. På det viset lägger vi inte alla ägg i samma korg och arbetsmarknaden blir mindre utsatt. Vi får heller inte glömma att alla stora företag en gång i tiden både varit små och sedan medelstora. För att skapa ett företagsklimat som ligger i topp i landet är det nödvändigt att politikerna lyssnar på de som skapar företagen, dvs företagarna själva. Det är nödvändigt för politikerna att gå ”ut och lära” istället för gå och ”lära ut”. Jag är övertygad om att arbetslösheten går att knäcka genom att låta framtidens jobb växa fram i de små och medelstora företagen. Det är företagarna som skapar jobb och tillväxt, vilket gör att det offentliga har medel att satsa på vård, skola och omsorg. Medel att satsa kommer aldrig från kommunerna utan från det privata näringslivet.

Egentligen har Blekinge ett utgångsläge som är det optimala. Vi är länet som ligger med våra fönster mot nya marknaden som växer så det knakar. På en timme kan vi vara i Polen, Ryssland och Baltikum. Det är ett geografiskt läge som borde innebära fördelar andra län gått miste om. Finanskris till trots växer ekonomierna i de forna östländerna och människorna ser en ökande levnadsstandard. Om vi inte tar detta tillfälle i akt att positionera oss kommer liknande chanser troligen aldrig tillbaka. Blekinge har allt chans i världen att vara fönstret mot de nya marknaderna.

Viktigt är också att människor kan känna trygghet i livet. Om du inte känner trygghet vågar du heller inte satsa. Trygghet kan innebära så mycket. I grunden handlar det om att du kan ställa mat på bordet och att du har tak över huvudet. Men om du blir allvarligt sjuk eller förlorar jobbet är det viktigt att du snabbt ges möjlighet att tillfriskna och återvända till arbetsmarknaden. Ibland sägs livet vara ett högriskprojekt och så är det säkert, men med smart planering och stöttning kan riskerna minimeras. Jag vill ha ett varmt samhälle som ser alla och erbjuder trygghet vid svåra tider. Trygghet kan också betyda att man inte blir beroende av andra människor bara för att man blir sjuk eller arbetslös. Alla behöver känna att deras förmåga värdesätts.

Det är några av de frågor jag kommer att försöka besvara i min kampanj för att ta Centerpartiet i Blekinge till Riksdagen.  Om vi tar tillvara på alla möjligheter som finns kommer vi att vara i toppen framöver, men det kräver ett framtidsinriktat och långsiktigt hållbart tänkande.

Under tiden fram till nomineringsstämman för riksdagsvalet kommer jag att åka länet runt för att prata om våra utmaningar. Jag har viljan, engagemanget och politiken för att föra oss tillbaka till Riksdagen. Visst vill du vara med mig på resan? Jag ber dig som centerpartist om ditt stöd i den interna medlemsomröstningen.

Min kampanj kommer att vara både intensiv, energisk och synlig. Det kommer inte att gå en Bleking förbi att jag driver en kampanj för att få tillbaka Blekinge C i Riksdagen. Jag kommer att vara ute och möte väldigt mycket folk och jag kommer att vara där det händer saker. 

Jag vill nu träffa centerpartisterna i Blekinge för att berätta om min vision för Blekinge. Vad kan jag tillföra i Riksdagen och vad behövs för att vi ska återta riksdagsmandatet. Så tveka inte att höra av dig till mig så kommer jag ut till ditt avdelningsmöte.  Nu startar en resa som har sitt mål hösten 2014 då jag och Centerpartiet återtar Blekinges riksdagsmandat.

vem vann debatten?

Jag lovade igår att komma med en liten analys av debatten mellan vicepresidentkandidaterna Joe Biden och Paul Ryan. Joe Biden är ju sittande vicepresident och ställdes mot republikanernas Paul Ryan som ju är Mitt Romneys parhäst. Många har sagt att det var en dålig debatt och att debattledaren även denna gång gjorde ett dåligt jobb (förloraren brukar direkt hacka ned på formatet och debattledaren). Den här gången var det republikanerna som snabbt var ute och förklarade att det inte var rättvist och att debattledaren tillät Biden att avbryta för mycket. Själv tycker jag att det var en mycket bra och underhållande debatt.

Joe Biden är känd för sitt alter ego "Bad Joe" och även denna gång fick vi stifta bekantskap med denna figur. För att introducera Joes debattstil inleder jag med detta klipp från de demokratiska primärvalen 2008 när Biden var med och kämpade om att bli partiets presidentkandidat. Elegant.


Genom att skratta, flina, grimasera och avbryta styrde Joe Biden debatten exakt dit han ville ha den. han fick Paul Ryan att komma av sig, att framstå som en pajas som man kan skratta åt och så fort Ryan pratade om att man måste komma överens över partigränserna skrattade Biden. På det viset punkterade han stora delar av Ryans argumenation. Biden som sådan är ju en alldeles utmärkt retoriker och enligt mig betydligt bättre än Obama i debatter. Det är ett rent nöje att lyssna på Bidens argumentation som bygger på känslor och stark övertygelse men utan att komma bort från att ha koll på faktan. Möjligen kan skrattandet och den buffliga stilen ge minuspoäng i väljarnas ögon. Jag ger Biden 8 av 10 för sina insatser.


Paul Ryan i sin tur är också en duktig retoriker, men kanske främst när han får prata fritt utan att bli avbryten av en motdebattör. Ryan tillhör ju den del av republikanerna som står för förnyelse. I denna debatten tycker jag att han gjorde bra ifrån sig men inte mer. Han kom ofta av sig av Bidens agerande och framstod som en skolpojke som läxades upp. Han hade dessutom väldigt svårt att svara på konkreta detaljer om sitt budgetförslag. Troligtvis för att det inte är helt färdigtänkt utan bara en grundplåt. Men jag övertygades inte av Ryan och jag hade faktiskt högre retoriska förvätningar på honom. Jag ger honom 6 av 10.




Vem vann då debatten. Biden fick ju av mig lite högre betyg än Ryan och jag tycker definitivt att han vann. Samtidigt tycker jag att Ryan var lugnare och mer resonerande. Ska vi försöka oss på en bedömning så tror jag att debatten slutade så här: Biden 55%, Ryan 45 %. Jag tror att Biden har hjälpt Obamakampanjen att elda på lite. Andra analyser hittar du här och här Vad tycker du? Döm själv:

I natt ställer jag klockan på 02.50

För den som missat det kommer den första debatten mellan  de bägge presidentkandidaterna att gå av stapeln i natt kl 03.00. De stora frågorna är naturligtvis om Mitt Romney lyckas ta den sista chansen för att hämta upp Obamas försprång och om Obama lyckas hålla de mycket höga förväntningarna som vilar på honom. Flera debatter mellan tidigare presidentkandidater har dessutom innehållet klavertramp och missöden som påverkat hela valet. Geroge Bush den äldre klantade exempelvis till det när han fick en fråga om hur budgetåtstramningarna hade påverkat honom privat.

Nu kan man med fog påstår att det i själva verket är valet till kongressen som är det viktiga. USA har ju som bekant ett väldigt federalt system där presidenten inte är särskilt mäktig i inrikesfrågor. Delstaterna har ju ett självbestämmande som är väldigt stort. I USA går inte makten uppifrån och ned utan nerifrån och upp.

men hur som helst blir det spännande att se hur Obama och Romney sköter sig.